Andas in helhet och enhet

Ofta blir vårt liv ganska sönderstyckat och vi själva splittrade. Till och med sommaren kan bidra till det med alla sina förväntningar på nya upplevelser och allt vi ska hinna fixa.

Låt oss då stilla ner oss lite och återupptäcka att vi i centrum av vår tro har en som utstrålar ro, balans, harmoni. Den kvaliteten finns i rikt mått hos Jesus, till och med mitt i påfrestande närhet till medmänniskors nöd och under massivt tryck av höga förväntningar. Jesus är en ovanligt helgjuten person. Här finns en fond av helhet och enhet som är en bristvara idag – inte minst i Västvärlden.

Det handlar i första hand inte om de kristnas enhet utan om den enhet som håller samman hela skapelsen. Vi vågar ödmjukt tro och bekänna att Jesus är ”utstrålningen av Guds härlighet” (Hebr. 1:3) och häpnar med Paulus över de perspektiv han tecknar i ett av sina brev: ”Han finns före allting och allting hålls samman i honom”

Nära Jesus anar vi den Eviges och Osynliges verklighet som skapar och bär Universum. Den Gud som står för enheten och helheten mitt i mångfalden. Förundrade och förtröstansfulla litar vi på att det finns ett kraftcentrum i världen – en Gud vars väsen och drivkraft är kärlek till allt han skapat – även till mig! Det är något viktigt vi ödmjukt får vittna om även i mötet med andra trosriktningar och världsbilder.

Ta vara på enhetens gåva! Det är ingen tvekan om att Jesus värdesätter denna enhet högt och han vill att lärjungarna ska ta emot och bära med sig den ut i världen. Allra tydligast ger han uttryck för det i sin förbön för oss lärjungar i alla tider strax innan han kommer att avrättas. (Joh. 17:20-23). Man kan ana att han inser och sörjer över hur svårt vanliga lärjungar har att ta till sig och gestalta denna enhet. Egna ambitioner och kortsiktiga strävanden träder lätt i förgrunden för oss som enskilda medlemmar, ledare, församlingar och samfund.

Nära Jesus klarnar vår syn och renas våra sinnen. Vi öppnar oss och förstår att denna djupa enhet redan finns där hos Jesus. Vi varken behöver eller kan skapa den. Däremot har vi uppgiften att ”bevara den andliga enheten” (Ef. 4:3). I Andens ljus behöver vi identifiera hinder och stötestenar. Det är ingen enkel process. Det vittnar kyrkohistorien om. Ingen av oss bör sätta oss till doms över andra. Alla har vi tyvärr lättare att se grandet i vår broders öga än bjälken i vårt eget.

Att fira nattvard är ett bra sätt att andas in och praktisera denna konkreta enhet vi redan har i Jesus Kristus. Det kan stärka oss i uppgiften att vara enhetens och helhetens ljus i en splittrad värld.