Lösningsfokuserade i Hassela

Tonåringarna kom hem från distriktets tonårsläger med önskemål.
- Kan inte missionskyrkan ha tonårssamlingar här hemma i Hassela?
Det ledde till att de fyra tonåringarna blev hjälpledare i SMU:s barnarbete.
- Jag tyckte det var kul att få leka ledare, säger Jenny Westin.

Hassela missionsförsamling är 16 medlemmar. Ordföranden Eva Klang var ledare i SMU-gruppen för barn 7-10 år tillsammans med Olle Johansson, en glad pensionär som tillhör baptistförsamlingen i Matfors. När Eva fick förändrade arbetsuppgifter och inte kunde vara ledare blev församlingen frågande om de skulle kunna fortsätta SMU-arbetet.

Jenny, Johanna, Isabelle och Fia har genom åren varit med i SMU Hassela. Mötet med distriktets ungdomsarrangemang väckte längtan om någon fortsättning hemma när de nu blivit tonåringar. Är man fokuserad på problem så hade det varit nära till att ungdomarnas förfrågan bara hade avfärdats med; vi har inte ens ledare till barnarbetet. Men i Hassela tänkte man lösningsfokuserat.
- Då kom tonåringarnas fråga som en skänk från ovan, säger Hans Adielsson.
- Vi måste ju hitta någon fortsättning när ungdomarna ville, det blev en vinna vinna lösning; barnarbetet fick hjälpledare och tonåringarna fick en mötesplats, säger Eva.
- Det kändes bra att få medansvar, även om jag inte kunnat vara med så ofta, säger Johanna Sundin, som också spelar fotboll i Bjuråkers damfotbollslag.
Hans är mån om att få uttrycka hur mycket distriktet betyder för en liten församling genom att ungdomar kan få komma ut på läger och lära känna fler ungdomar. Och vi är överens om att lägren betyder mycket för att växa i tron på Gud.

Utifrån lägerungdomars svar i en enkät om synen på församling och gudstjänst har vi i olika sammanhang bearbetat frågan hur lägererfarenheter av andakt och gemenskap tas till vara och får en fortsättning i hemförsamlingen. Detta tar jag upp när jag samtalar med Jenny, Johanna, Eva och Hans. Och jag får bilden av en församling som inte är rädd för att låta ungdomarna ta ansvar. Det gäller också i gudstjänsterna där ungdomarna deltagit med och läsa, sjunga, berätta från läger, spela drama.

- Det är Kul, säger Jenny kortfattat. Men bakom det kanske det handlar om något så stort som att få plats och glädjen över att kunna göra nytta.
- Du Eva, hur blir det med konfirmation, säger plötsligt Jenny. De fyra tonåringarna börjar i 8:an i höst. Och så är samtalet igång för att se olika möjliga lösningar.

Göran Strömner