Nyårslägret Star, där alla var stjärnor
Härnösands folkhögskola fylldes under jullovet av ca 110 ungdomar och ett tjogotal ledare, som med temat STAR samlades för att fira nyår på det bästa möjliga sättet; NYÅRSLÄGER!

Dagarna bestod av smågruppssamlingar, aktiviteter, seminarier, kvällsprogram och olika former av andakter och möten med Gud. Seminarierna varierade från formen av bibelstudium till diskussionsforum, med ämnen som Församlingen – stjärngrus? eller Att följa en stjärna – vara ledd av Gud, och andra stjärnfyllda ämnen.

Under aktiviteterna kunde man ta det lugnt och pyssla, spela och sjunga, gå på stadsvandring, sporta eller en massa annat. Fritiden var den delen av dagen som man kunde vila upp sig, och ladda om för kvällarna, där stjärnspäckade program underhöll. Eftersom snön uteblev även i Härnösand blev utekvällen med pulkaåkning istället en mångkampskväll på torget, där smågrupperna fick kämpa i olika typer av uppdrag.

Att vara en stjärna för någon annan var uppdraget under lördagen, dagen före nyårsafton, då man fick välja en ”god gärning”. Några ungdomar stod i flera timmar och packade kassar inne på Coop forum, andra besökte ålderdomshem, sjöng och spelade eller promenerade med äldre. Vissa delade ut nyårshälsningar, biblar och fika, och några sjöng lovsånger. 

Varje kväll fanns möjligheten till närhet till Gud, antingen genom andakter och frivilligandakter, eller genom Gudstjänst och Nattvardsgudstjänst. Nyårsvakan hölls i en kyrka nära folkhögskolan, med stämningsfulla klockor som slog in det nya året.

Tillsammans gjorde vi ett otroligt bra läger. Mycket tack vare den goda maten, inspirerande och starka ledare, en ”lägermamma” som jobbat hårt både före och under lägret, ett kanonbra lovsångsband men främst tack vara alla stjärnor, tonåringarna som tillsammans gjorde lägret till den upplevelse som det blev.

Evelina Adolfsson

Insamlingen

På nyårslägret samlade deltagare och ledare in otroliga 15.320 kr!!! Hälften av pengarna gick till, "Si se pueda panas", ett projekt inom Alla på samma kula som handlar om att ge barn i Ecuador en meningsfull fritid och en möjlighet att utvecklas. Den andra hälften gick också till Ecuador, till projektet Mission Extrema som handlar om evangelisation i regnskogen. Det finns en tydlig koppling till lärjungaskolan Apg 29. Här följer ett brev från Hanna Johansson som arbetat med Mission Extrema:

"På måndagen åkte vi äntligen iväg på floden. Vilken fet flod! 400-500 meter bred, brun och lurig med vacker grönska hängande från kanterna. Fantastiskt! Vi åkte i en stor kanot tillsammans med ca 40 andra personer. Under den 8 timmars långa resan på floden hann saker och ting växla flera gånger; från spännande till långtråkigt, från varmt och svettigt till kallt och blåsigt, soligt till regnigt och regnigt till soligt igen. Men nå’t som höll i sig stabilt hela resan var att det var trångt! =)

Vårt mål for dagen var en liten, liten stad med namnet Tiputini som ligger en halvtimme från gränsen till Peru. En håla mindre än Vårgårda! Men trevlig. Där besökte vi en skola. En av svenskarna höll i en ekologi-lektion om hur vi bör vara rädda om naturen och inte slänga skräp hur som helst osv. Sen berättade vi om oss själva, om Apg.29, och om Jesus och presenterade några dramer. Det blev väldigt uppskattat, så vi gjorde fler dramer än vi hade tänkt från början.

Tyvärr finns det ingen evangelisk kyrka i Tiputini som kan fortsatta att undervisa ungdomarna om Jesus, därför är det så viktigt att projektet får göra en ny resa dit snart igen! Och kanske stanna längre än vad vi kunde göra för att ha lärjungaträning med dem som ar intresserade. Detta är ett böneämne.

På eftermiddagen köpte vi 30 konservburkar med sardiner, tog på oss stövlar och gick vidare till en liten by for att besöka ursprungsbefolkningen som bor där. Ruben, han som är projektansvarig, berättade nämligen för oss att de älskar sardiner (ungefär som vi svenskar älskar magnum-glass, sa han....), så vi köpte med oss det som present till dem. Kändes nästan som om vi var på väg till pingviner eller nå’t med all fisk… Men de var verkligen inte i närheten av pingviner! de var så vackra, lugna och sköna människor!

Först var de väldigt misstänksamma mot oss, och reserverade. Det har tydligen hänt på andra ställen i djungelområdet hos ursprungsbefolkningen att utbölingar kommit dit för att kidnappa deras barn. Så kallade Organjagare. Ibland händer det att de lämnar tillbaka barnen men då fattas det något organ. tex utan ett öga eller nå’t liknande. Vidrigt och helt ofattbart att sådant händer. Men de förstod snart att vi kom i ett helt annat syfte. Vi umgicks med dem en stund, pratade, skrattade och hade mysigt! De satt och gjorde smycken av gröna, gula och röda papegojfjädrar och små, vita kärnor/frön.

Hemresan tillbaka till Coca tog en evinnerlig tid! Istället for 8 timmar tog den sammanlagt ca 13,5 timmar. Vi fick byta kanoter tre ggr for att komma fram och två av dem var väldigt långsamma. I en av dem åkte vi med 3 andra familjer, 6 hönor och så de 6 gubbarna som jobbade på båten (en stor fraktkanot). De hade inte bråttom alls till Coca märkte vi efter ett tag. De stannade till här och var for att plocka cocosnötter, besöka en bror till en av dem, pinka och köpa öl. Vårt tålamod prövades verkligen! Speciellt när de började bli fulla av spriten gjord på sockerrör och yuca som de hade haft med sig. Det var tung stämning på båten och vi satt tysta och bad mycket under resan. En mamma slog sin lilla pojk på 2 år, en annan liten flicka hade feber och hosta. De utlovade nå’n slags ritual på henne. Smörjde in henne i spriten så att hela hon stank, fläktade henne med lov, sprutade ut sprit och blåste cigarettrök i ansiktet på henne. Hon skrek och grät hela tiden. Men de påstod att hon skulle bli frisk efter det. Det hela kändes väldigt obehagligt och flickan blev ännu svagare sen. Men föräldrarna skulle försöka ta henne till en läkare i Coca.

Vi kom i alla fall fram till Coca till slut."

/Hanna Johansson