Hoppet – det sista som lämnar en människa

Så sägs det ju – men är det sant? Och om det inte är sant – hur ser ett liv ut då?

Ja, jag tror att hoppet är något av det sista som lämnar en människa. Bibeln talar ju om de tre gudomliga dygderna tro, hopp och kärlek. I kärlekens kapitel Första brevet till församlingen i Korinth, kapitel 13 nämns dessa tre dygder men störst är kärleken. De övriga två värderas inte.

Vad kan man då sätta sitt hopp till? Det är väl ganska mycket egentligen. Hopp om evig ungdom? Hopp om ett liv utan smärta och svårigheter? Nej, knappast. De flesta av oss vet att ett sådant hopp är orealistiskt. Nej, det vi sätter vårt hopp till behöver vara realistiskt men något i överkant. Visst kan vi hoppas på en solig och varm sommar, men erfarenheten säger oss att det är inte säkert. Visst kan vi hoppas på en god och fridfull julhelg. Visst kan vi hoppas på ett liv i kärlek och gemenskap. Visst kan vi också sätta vårt hopp till materiella ting. Men är det hållbart, detta hopp?

Kanske är det också så att det vi sätter vårt hopp till, beror på den livssituation vi lever i. De palestinska kvinnorna som jag mötte i oktober i Betlehem och Jerusalem, hur orkar de hoppas och vad hoppas de på? Ja, jag mötte till min överraskning ett påfallande stort hopp hos dessa kvinnor. Ett hopp om en bättre framtid med fred och nya möjligheter. Om vi förlorar hoppet, sa man, då är det inget kvar av oss. Samma hopp mötte jag hos judiska kvinnor. Kvinnor som modigt arbetade för fred och försoning. Kvinnor med hopp om att kunna leva sida vid sida. Ett liv utan hopp blir utan mening och utan färg, tror jag.

Julen är hoppets högtid. Då möter oss ljus och värme. Då möter oss det glada och hoppingivande budskapet om det lilla barnet i Betlehem. Barnet vars namn är Jesus, han som frälsar och räddar. Därför finns det i allra högsta grad anledning till hopp.

”Detta hopp är vår själs ankare”, skriver författaren till Hebreerbrevet.

Ulla Brattö

Mirakel 2012

Från första advent till trettondagen är det varje år insamling till Svenska Missionskyrkans internationella arbete. Årets insamling har rubriken Mirakel 2012. Vi har ett ansvar för alla de kyrkor vi samarbetar med i olika delar av världen. Kongoländerna, Indien, Japan, Ecuador, Pakistan…. Det finns mycket material från Svenska Missionskyrkan för dig som vill veta mer. Missionskyrkans hemsida är en bra kanal. www.missionskyrkan.se Du kan också förse dig med informationstidningen som finns i kyrkan. Här får du en rad personliga berättelser från Kongo, Kina, Ecuador och Indien. Du kan också läsa information om hur man blir månadsgivare och få ett förkläde från Kongo. Lillemor Stenman, som är medlem i Rambergskyrkan, har hjälpt till att köpa tyg.

Julmarknad i Rambergskyrkan lördag 19 november

En dag av fest, glädje, hopp och förväntningar. Kanske också en och annan besvikelse. En dag av trängsel och mycket folk. En dag av generositet och öppna plånböcker. Här fanns något både för stora och små. Och gott fika! Nästan så det var svårt att välja.

Andakterna med den levande julkrubban var välbesökta och uppskattade. Lite för tidigt att redan 19 november höra julevangeliet och sjunga Nu tändas tusen juleljus. Men är det julmarknad, så är det.

Men också en dag som förberetts länge och noga. En dag med stora arbetsinsatser. Så många arbetstimmar som föregått denna dag. Så mycket att tänka på och komma ihåg. Julmarknaden slutade med ett stort och varmt tack till alla som jobbat och deltagit på många olika sätt. Sedan var det bara städningen kvar!

Medmänniskor

”Till alla dem som strävar efter att vara goda medmänniskor och som ofta lyckas, någon gång misslyckas, men aldrig ger upp.”  Med den meningen bjuder Stefan Einhorn in läs-aren till sin bok med titeln, Medmänniskor.

Livskrisen vid 40 fick professorn och överläkaren Stefan Einhorn att bromsa karriären. Han började skriva om det han ansåg vara viktigt i tillvaron, vishet, kärlek och etik. Resultatet blev den religionsfilosofiska boken, En dold Gud, som respektfullt vägleder i de så ofta motsägelseladdade begreppen religion, vetenskap och att söka Gud.

Konsten att vara snäll är Stefan Einhorns kanske mest kända bok.  I en klok och lättläst bok lyckas han rädda egenskapen snäll från att fördummas. Nej, tvärtom ser Einhorn snällhet som en ovärderlig överlevnadsstrategi  och en viktig del av den mänskliga intelligensen.  Han ifrågasätter också den slentrianmässiga ursäkten, ”men det är ändå  den goda tanken som räknas.” Det är handlingen som manifesterar det goda.

I boken Medmänniskor fortsätter Stefan Einhorn att skildra den goda handlingens kraft i form av korta, fristående berättelser.  Forskaren, cancerläkaren och författaren skriver här om olika relationer mellan människor, till exempel far och son, lärare och elev, läkare och patient, eller två väninnor. Han visar hur ett möte, ofta av en slump, kan bli livsavgörande för människor och förändra allt.  Att läsa Stefan Einhorns texter är att få syn på sitt eget förhållningssätt till andra människor- anhöriga, vänner eller främlingar. Och kanske själv bli en bättre medmänniska, att aldrig ge upp.

Lars Lundgren