Möjligt, onödigt, lustfyllt…
05 oktober 2009
När jag talat om att arbetet är igång med att bilda en ny kyrka och att jag ska vara med i arbetsgruppen Församling, kyrka/samfund då har två av mina vänner var för sig utropat:
-Åh, vad roligt! Det är uppmuntrande att höra efter att mest fått höra och själv säga att detta är både onödigt och omöjligt.
Jag känner idag att det inte alls är onödigt utan tvärtom nödvändigt att se över hur vi fungerar som församlingar tillsammans med uttryck, strukturer, tydlighet, resurser och annat som bygger det gemensamma för den enskilde. Och för att bevara vår trovärdighet att vi inte bara pratar i årtionden utan kan också agera och förändra.
Känslan av att det inte är möjligt hänger däremot kvar. Det kan ju vara omöjligt och bara den tanken ger mig energi nog att ge detta en rejäl chans.
När delar av vår arbetsgrupp möttes första gången så delade vi tanken om att det inte möjligt att slå ihop för då går det sönder. Om man istället planterar nära varandra så finns möjligheten att vi växer ihop.
Mina två vänner som uttrycker spontan glädje är båda engagerade och verksamma i Svenska Kyrkan. Kanske ser de en fantastisk möjlighet och glädje i den situationen vi har fått att få vara med och forma och förändra en kyrka på 2000-talet.
Vad känner du? Är det möjligt, onödigt, lustfyllt…
Ola Bojestig
distriktsföreståndare i Svenska Missionskyrkan Västra Götalands distrikt
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.