Tankar från RUT – reflektion, utmaning och teologi
21 december 2009
”Den som är störst är de andras tjänare”, sa Jesus och avbröt lärjungarnas tvist om den åtråvärda högersidan. Att argumentera är lätt, det är svårare att tjäna. Det är inte lätt att hantera olikheter och åsikter som kolliderar, det kan handla om bibelsyn, syn på kyrka och församlingar. Vi antar att ingen av oss tror att debatten är vägen att övertyga de andra, mer att demonstrera sina rättmätiga utgångspunkter. Vad vi nu behöver är samtal. Vi lyssnar, enas eller blir eniga om vi inte är överens.
Vi tror att vi kommer att få upp många frågor på bordet, ställningstaganden och beslut som rör vår tro och våra bästa avsikter. I teologverksta´n RUT, där vi som skrivit detta ingår, lever frågorna. Vi har beslutat att försöka hitta tonen och formen för de viktiga samtal som vi nu kommer att föra. Vi vill inte hålla undan konfliktpunkterna och bara tala allmänt om det gemensamma och på så sätt missa möjligheter till utmaning, reflektion och förändring. Vi vill därför utmana varandra att tala ärligt, rakt och tydligt, bli varandras ”mentorer”, men inte genom att ifrågasätta varandras avsikter eller goda tro. Vi tror att det nu är tid att skapa en verkligt lärande organisation där samlade erfarenheter leder till nya djup, till naturliga korrektioner, till omvändelse och förnyelse – men alltid i djupaste respekt för att tillvaron alltid kan ses från fler håll.
Vi kan tala väl om varandra, vara redo att försvara vår rätt till olikhet, till och med om vi inte förstår den andres bevekelsegrunder. Vi tror att det är nödvändigt och möjligt för att tillsammans kunna ägna våra krafter åt att leva kyrka och möta människor i djupa inre rum där Anden talar och där Guds kärlek kan slå rot. Det kan också vara viktigt för att signalera till vår omvärld att vi inte har alla svar, vi är en brokig skara lärjungar, men vi har Mästaren gemensam.
I vårt uppdrag att bidra till att en ny och levande kyrka växer fram ur våra tre samfund kan vi alla bidra till att kyrkan blir rikare ornamenterad, djupare skuren och vackrare målad.
Vi behöver träna på mångfalden. Det handlar nu mindre om metodism, baptism och missionskyrklighet, men mer om att pröva lärjungaskapets utmaningar: Kasta ut på andra sidan.
Vi tror att vi – i en ny gemensam kyrka – med våra olikheter kan bidra till en rikare helhet . Vi har en oöverträffad Mästare, som gav allt, men tog döden i byte. Vi är utmanade att vara varandras, och andras, tjänare. Våra olika sätt att läsa Bibeln är en rikedom i djup som kan bli kraft i tro. Vi är alla, var och en, viktiga i det att vara med och utgöra en helhet (Rom 12:4-5) eftersom vi är, fastän många, en enda kropp i Kristus, där vi är till för varandra. Det ger oss frimodighet att dela, gå en extra mil med ”fienden” men också att älska varandra som olikheten i en enda kropp. Vi tror att kyrkans främsta uppdrag är att gestalta den Kristuslikhet som öppnar upp kraften och djupet i det Gudsrike som både tränger fram med kraft och finns inne i oss som ett senapskorn eller surdeg.
Vi menar att den nya gemensamma kyrkan är vår stora chans att göra skillnad; i våra egna liv, i församlingens mission och i vårt samhälle. Olikhet i tanke och likhet i kärlek – så kan världen och vi själva dras in i den oerhörda kraft som skapar Hopp.
För RUT – reflektion, utmaning och teologi
(Noomi Tönnäng och Per Westblom, för SB, Johnny Jonsson och Runar Eldebo, för SMK, Ingrid Svensson och PA Sahlberg, för MK)
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.