|
Vanliga frågor
Många frågor har bearbetats och återstår att bearbeta i den ekumeniska processen och samtalen om en gemensam framtid. Här presenteras ett urval av de vanligaste frågorna.
Måste vi gå ihop med baptiskyrkan/metodistkyrkan/missionskyrkan i vår stad nu?
Nej, visionen handlar om samordning av kyrkosamfunden, och ett kyrkosamfund kan ha flera anslutna församlingar i samma stad, så som vi har det idag i exempelvis Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Örebro.
Vad händer med våra respektive kyrkosamfunds internationella relationer?
Så här skriver Per-Magnus Selinder i Gemensam framtid?:
”För Baptistsamfundets del är det betydelsefullt att behålla banden med den internationella baptistiska gemenskapen genom Baptisternas världsallians och Europeiska baptistfederationen. Detta skulle inte vara formellt möjligt för en unierad kyrka enligt de stadgar som gäller idag. Under detta arbetes gång har dialoger förts som visar på positiva öppningar för en förändring av stadgarna. Möjligen kan man jämföra denna situation med den som rådde vid tillkomsten av Höörs ekumeniska församling 1969. Enligt stadgarna kunde den inte från början tillhöra Svenska Baptistsamfundet, men frågan behandlades på ett öppet sätt till dess att stadgarna ändrades 1972.
För Metodistkyrkans del gäller att de organisatoriska relationerna med den nordeuropeiska centralkonferensen och därmed också United Methodist Church måste förändras. Den europeiska metodistgemenskapen välkomnar en svensk ekumenisk lösning, eftersom man redan organiserar ett samarbete mellan olika metodistkyrkor med olika strukturer. Den organiska gemenskapen med världsmetodismen kan uttryckas genom medlemskap i Metodistiska världsrådet i likhet med vad
som gäller en växande grupp unierade kyrkor där metodister ingår.
För Missionskyrkans del utgör bildandet av en ny gemensam kyrka/samfund inga formella svårigheter för att denna skulle kunna vara medlem av Reformerta kyrkornas världsallians, eftersom denna organisation redan har en stor grupp unierade kyrkor inom sig.”
Ska vi gå samman med Svenska kyrkan?
Det är en stark önskan att vi ska nå ett samförstånd med Svenska kyrkan. Metodistkyrkan och Missionskyrkan har redan överenskommelser med dem, och Baptistsamfundet för samtal. Lokal samverkan med Svenska kyrkans församlingar vill vi möjliggöra och uppmuntra där så finns en längtan. Sammanslagning är inte möjlig, som vi ser det idag. Lokala samverkansavtal finns på flera orter. (Inom Baptistsamfundet i Luleå, Älvdalen, Rotebro, Nacka och Farsta.)
Vi samarbetar med pingstkyrkan/alliansmissionen/etc. i vår stad. Måste vi sluta med det?
Nej. Vi önskar se mer av lokal ekumenisk samverkan för bygdens bästa.
Varför går inte Baptistsamfundet ihop med Evangeliska Frikyrkan (EFK) i stället?
Baptistsamfundet för inte något sådant samtal idag med EFK. EFK, Pingst och Alliansmissionen samtalar om samverkan. Svenska Baptistsamfundet har vid årskonferensen 2006 uttalat en önskan och en vision om ett gemensamt protestantiskt samfund. Den visionen finns kvar. Men vi tror att vi måste ta ett steg i taget. Vi talar med varandra och samtalar i öppenhet för varandra. Vi vill inte ha en uppdelning mellan yngre och äldre samfund, men nu tror vi tiden är mogen för ett steg, i förtröstan om att fler steg kommer senare.
Finns inte en risk att de mindre kyrkosamfunden ”slukas” av Missionskyrkan?
Det är just därför processen är viktig. Vi vill, och arbetar för att alla tre kyrkosamfunden ska skapa något nytt tillsammans, där varje kyrkosamfund får bidra med det bästa man har och är. Det finns också som en uttalad gemensam vilja från alla tre presidierna. Ett exempel på att vi hela tiden är medvetna om och arbetar för detta är framtidskonferensen (Jönköping jan -08), där vi bjöd in 50 personer var oavsett storlek på hemförsamlingen utifrån målsättningen att ”det ska vara lika stor chans att möta en metodist som en ’missionskyrklig’”.
Vad ska det nya kyrkosamfundet heta? Kommer vi att kallas ” kyrka”? Var kommer vi att ”bo”?
Dessa frågor benahdlas nu av fem olika arbetsgrupper samt i den "teologiverkstad" som bildades i september månad 2009 i Linköping. Vi har valt att fokusera på teologi, syn på kyrka/församling/samfund, dess strukturer, relationer och nätverk, ägande och delaktighet samt på fastigheter och förvaltning. Läs mer under arbetsgrupper »
Vad händer med dopet och dopsynen i det nya kyrkosamfundet?
Vi har redan nu en mångfald i våra församlingar. Det finns församlingar som endast välkomnar medlemmar döpta på egen bekännelse, men de blir allt färre. De allra flesta församlingarna tillämpar öppet medlemskap, vilket innebär att du kan bli medlem enbart på bekännelse om tro. En del av de församlingar som praktiserar troendedop/”vuxendop” skriver in barndopet som dopdag. Där blir du alltså medlem på bekännelse och ditt barndop. Det förekommer också barndop idag i de församlingar som är anslutna till Baptistsamfundet, samt Missionskyrkan och/eller Metodistkyrkan. Baptister förkunnar endast troendedopet, men respekten för kristna med annan övertygelse har vuxit under senare delen av 1900-talet. Därför finns nu en mångfald av förhållningssätt till dopet.
Så här skriver Per-Magnus Selinder i Gemensam framtid?:
”I Missionskyrkans nya konstitution har dopet och tron som vägen in i församlingen blivit tydlig, även om dopet ännu inte är absolut villkor för medlemskap – här hänvisas till pastorala undantag, man kan bli medlem på väg till dopet. I gemensamma församlingar accepteras att dessa kunde ha dop som medlemskriterium, vilket antyder beredskap för en ny hållning inom en gemensam kyrka/samfund. Baptistsamfundets tidiga acceptans av ett ”öppet medlemskap” innebar att den som är döpt som barns respekterades för denna sin uppfattning utan att läran om barndopet behövde godkännas. Detta leder med en inbyggd självklarhet till erkännande av barndopet som giltigt. Baptistsamfundet har tydligt öppnat för ömsesidigt doperkännande genom handboksordningen med bekräftelse av dopet från 2005. Därmed har man angett en framtidsväg.”
En av arbetsgrupperna har i uppgift att bearbeta bland annat dopsyn.
Kommer vi att lyckas den här gången? Det har ju gått snett vid flera tidigare försök?
Flera faktorer tyder på att förutsättningarna är annorlunda den här gången. Vi har ett växande antal gemensamma och ekumeniska församlingar, som är pådrivande och odelat positiva i frågan. Det finns också en samsyn på samfundsledningsnivå och en uttalad vilja om att ”vi vill det här”. I en enkätundersökning bland församlingarna som genomfördes 2007 svarade majoriteten ja till fortsatta samtal om en gemensam framtid, även om många ”reserverade” sig, med hänvisning till vissa avgörande frågor. Nu har också de unga har bildat federationen equmenia, och bland de yngre har de förut så tydliga gränsdragningarna mellan kyrkosamfunden i princip suddats ut. En annan skillnad mot tidigare samtal är att man har utelämnat praktiska frågor till en början, och i stället utgått ifrån visionen om enhet. |
|
|