Vi

I helgen var jag tillsammans med Göran Zettergren på Metodistkyrkans Centralkonferens. Det var en speciell tillställning med avtackning för Biskop Öystein Olsen och välkomnande av Christian Ahlstedt, nyvald biskop i Metodistkyrkan. Förutom många metodister från Norden, Baltikum och Euro-Asien (delar av gamla Sovjetunionen) deltog också Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd och det norska Baptistsamfundets missionsföreståndare Magnar Maeland.

Jag kom att tänka på det där med att vara ett ”vi”. Jag kunde känna samhörighet på olika vis med många i det här sammanhanget där jag var klassificerad som ”ekumenisk gäst”. Det betyder att jag var ”vi” också med andra ekumeniska gäster från övriga nordiska länder, samtidigt som min samhörighet med de svenska metodisterna är alldeles särskild, liksom med min baptistvän från Norge. Och flera av oss svenskar som närvarade har en samhörighet genom styrelsearbete i SKR.

Alla vill vi verka för att göra Jesus Kristus känd, trodd och älskad. Alla vill vi skaka än bättre liv i våra församlingar och rörelser, ja vi vill helt enkelt, så bra som möjligt, vara Kristi efterföljare. För världens skull. 

Jag är helt övertygad om att vi gör det bättre tillsammans, i en gemensam framtid för våra tre samfund. Självklart är det riskabelt. Så är det att vara vid liv. Jag är jättemycket baptist, och trivdes mycket bra på metodistisk centralkonferens, jag kände mig hemma, helt enkelt. Det tror jag är möjligt också i ett nytt, gemensamt kyrkosamfund.

Karin Wiborn