En kyrkas identitet, på gott och ont

04 mars 2009

 

När det nu planeras för att tre kyrkor/samfund ska bilda något nytt, vilken möjligheten att identifiera sig med den nya kyrkan finns? Behöver finnas? För många är kanske den lokala församlingen det som betyder något? Kyrkosamfundet betyder väldigt lite, kanske inte är viktigt alls? Det förefaller som många i yngre generationer inte har så stark identitet med den nationella kyrkoorganisationen. För andra finns mycket av identitet, igenkännande kopplat till samfundet. Missionskyrkan har inom sig själv använt ord som öppenhet, liv, frihet, mångfald, samhällsengagemang och gärna kopplat till ett starkt barn och ungdomsarbete i SMU och ett intresse för internationella frågor. Gemensam kunskap, genensamma uppgifter, gemensam inställning till bibelordet, gemensam upplevelse av gudstjänst och kultur liksom gemenskapen i sig ger igenkännande och ger grund för trygghet, mening och sammanhang.

Förmodligen  kan orden metodist och baptist också kopplas till gemensamma värden och upplevelser som skapar igenkännande. Troligen spelar namnet på en ny kyrka stor roll för hur igenkännandet och identiteten kan upplevas. Mycket talar för att det tar lång tid att skapa en ny sammanhållande struktur som utgör den nya kyrkan. Vilsenhet och oro kan ligga nära till hands när igenkännandet inte finns där.

I arbetet mot en ny kyrka finns kunskapen om att svårigheter finns. Det är svårt för presidierna eller andra att se de svårigheter som ligger i att det tar tid att bygga upp det nya, så det skapar samma trygghet som det gamla sammanhanget. Det är lättare att vara entusiastisk för det som hör framtiden till, för just nu finns väl knappast något alternativ.

Ett sätt att hantera en övergång, är att de tre kyrkorna för med sig en del av det gamla, sådant som också med fördel kan delas av de andra två. Jag tror att det är viktigt att identifiera dessa delar inom de tre kyrkorna och medvetet lyfta fram dessa ”omistliga” delarna i samtalen och formandet av det nya. Jag tror det är viktigare än att försöka göra processen utdragen och långsam.

Det är ju också tjusning att kunna befria sig från invanda ord och begrepp och en identitet som inte ger rum för nya människor, som isolerar och utestänger även om man inte menar det. Kyrkan ska vända sig till de människor som behöver en andlig gemenskap, som vill ha tröst. Det är nog få som ställer krav på igenkännande av det som var vikigt förr men inte idag.

Min slutsats är att snabbt komma till skott, bilda den nya kyrkan och undvika långa och tidskrävande överbyggnader. Det behövs en både effektiv och tjänande kyrkobildning som kan befria sig från en del barlast, men som tar de viktiga delarna med sig - och sätta namn på de båda.

Ulf Hållmarker
ordförande Missionskyrkans styrelse

Taggar:



    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. Varför ödsla tid och kraft på detta riskprojekt, som jag befarar slutar i en stor splittring som inte gynnar Guds rike. Låt lokala sammanslagningar ske där man så önskar, men låt oss slippa detta uppifrån "påtvingade" sammanslagningsprojekt. Mvh Berndt Isaksson metodistpastor
    2. Utdragna processer leder sällan till förändring. Det vi riskerar med något nytt är bara att missa något av det gamla. Jag håller med dig Ulf om att vi har stora möjlighet att bevara det som är omistligt. Tänk om omvärlden och vi alla kan instämma i orden Se något nytt har kommit
    3. Jag håller med om nödvändigheten att utgå från och betona det som vi redan har gemensamt och inte stirra sig blind på det som skiljer. Det står dock inte mot en långsam process på något vis. Utmaningen för samfundsledningarna är att gå framåt tillräckligt fort för att kunna behålla entusiasmen, och tillräckligt långsamt för att inte församlingar ska "bli efter på vägen".

    Om mig

    Medlemmar i de tre presidierna bloggar


    Arkiv



    Taggmoln


    Om en kommentar är olämplig skicka ett mail till: blogg@missionskyrkan.se