Vad vill vi och vart är vi på väg?

25 mars 2009

 

Vad vill vi egentligen med Vägen vidare? Hittills rör sig samtalen på ett ganska allmänt plan och med effekter i första hand på nationell nivå. Så måste det nog vara i nuläget. De dokument som tagits fram till hjälp för samtal i församlingarna utger sig inte för att vara underlag att ta beslut på och det var heller inte uppdraget. En del upplever det frustrerande att processen inte går fortare, speciellt de församlingar som är anslutna till flera samfund redan. Andra tycker inte att det alls berör dem och väljer att inte delta i samtalen. Många har varit med i processer tidigare och avvaktar om det ska bli någon verklighet av alla ord den här gången.

Ja, om det ska bli verklighet beror det alldeles säkert på dig och mig. Vad vill vi egentligen? Hur ofta tänker vi på hur församlingen är kopplad till ett centralt kansli och vad vi som medlemmar får eller behöver ha en central funktion till. Kanske är det dags att bearbeta detta mera nu.

När jag häromdagen skulle förbereda mig för att ge en beskrivning av särdragen i baptismen fick jag anledning att gå tillbaka till de texter som skrivits, de drömmar som funnits och relatera det till var vi befinner oss idag, den samtid vi lever i och vår kallelse att där göra evangeliet känt. Mitt tunga baptistiska arv i flera generationer skulle kunna hävda tolkningsföreträde i ekumeniska samtal. Ju mer jag lyssnar och lär mig om andras tolkningar och tro ju mindre viktigt blir det att hävda mina egna uppfattningar. Det viktiga blir att vi arbetar för en kyrka som längtar och vill gemenskap med fokus på Jesus Kristus, bort från det präktiga och välstrukna, ett trovärdigt sammanhang med ”mindre väggar och mera vägar”. Vi får gå tillsammans och växa in i något nytt.

Kanske kan de bokstäver som återfinns på populära armband bland ungdomar idag ”WWJD” (What would Jesus do?) få bli än mer levande för oss i möten och samtal framöver. Vad skulle Jesus tänka i den här situationen? Hur skulle Jesus gjort?

Els-Marie Carlbäcker
ledamot i Missionsstyrelsen SB

Taggar:



    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. Det finns så många perspektiv i det här med att vara människor som vill vara kyrka, ny eller gammal. Jag gör ett försök att nudda de teologiska perspektiven: Jag ögnar i rapporten från de olika grupperna och funderar över uppdraget. Någonstans, kanske inte just i rapporten, har jag sett en sorts beskrivning av kyrkans uppdrag. Jag tänker att det som bör stå i en sådan inledning hellre bör beskriva vilka "vi" är, än att beskriva vilka "vi" vill nå. Troende, tvivlare, sökare, pilgrimer på väg...typ. Vi kommer inte undan det som traditionellt kallats missionsbefallningen, men som jag de senaste åren benämnt missionsbefrielsen, dvs befriade till mission, inte befallda. Markus version i kap 16 står inom klammer, medan Matteus 28 inte innehåller någon annan befallning än att lärjungarna ska bege sig till berget. Jag tänker att det finns ett maktperspektiv: Jesus säger "Åt mig har getts all makt... Gå därför ut...". Som jag ser det så kan efterföljarna, de som tror, gå ut utan maktanspråk, utan att förtrycka osv. Jesus har makten, den kan vi släppa (inte ansvaret, men makten). Det skapar nya öppningar till vilka vi är och vilka vad är till för. På THS har jag gått en (liten 7,5 p) kurs om den heliga anden. Det kan vara intressant att ta in Andens perspektiv i tänkandet om synliggörande osv. Det finns en teologisk "trend" idag att återupptäcka Anden och faktiskt fokusera mindre på Jesusperspektiven. Det handlar om att göra Anden "mänskligare" kan man säga. Det vore spännande om vi kunde bli en kyrka i tiden men också in i framtiden, med något uns av nyskapande teologi tänker jag.

    Om mig

    Medlemmar i de tre presidierna bloggar


    Arkiv



    Taggmoln


    Om en kommentar är olämplig skicka ett mail till: blogg@missionskyrkan.se