|
- Samhället utmanar oss att bygga en ny kyrka för folket. Men vi klarar inte det uppdraget själva, menade Sören Carlsvärd, samtalsledare under forumet.
Göran Bondesson, generalsekreterare i nybildade equmenia, utmanade kyrkosamfunden att göra förändringarna tillräckligt stora.
- Det skulle ta flera år för oss att backa, med årskonferensbeslut och annat. Vi har gått igenom Röda havet och kan inte gå tillbaka, sade Göran Bondesson och ställde samtidigt ungdomsorganisationens samlade erfarenheter till förfogande:
- Ta hjälp av equmenia i processen!
Janne Lindvall skötte utfrågningen av panelen. Först ut var Karin Wiborn, Baptistsamfundet, som fick frågan om vi hade suttit här om vi hade varit tre växande samfund?
- Skälet är inte att vi är få, men det finns med i paketet. Våra församlingar är i allt högre grad gemensamma och lojaliteten till ett samfund minskar, sade Karin Wiborn.
Anders Svensson, Metodistkyrkan, tror inte att storleksskillnaderna kommer att betyda så mycket i den fortsatta processen.
- Vi möter kärlek, värme och respekt hos Baptistsamfundet och Missionskyrkan. Vi har goda relationer, känner oss uppskattade, och vi har upptäckt att vi har en del med oss som vi kan bidra med, sade Anders Svensson.
Göran Zettergren fick i stället frågan ”Hur ser du på att ni är störst?”
- Vem är störst om man läser Nya testamentet? kontrade Göran Zettergren och fortsatte: Det är inte helt enkelt. Innebär det att vara störst att alltid vara ödmjuk?
Han framhöll också att den nya gemenskapen inte får bli ”trängre” än de respektive sammanhangen är nu.
Göran Zettergren riktade också ett tack mot tidigare samfundsledare. Han menade att tidigare samtal som strandat inte ska ses som misslyckanden, utan steg på vägen mot den punkt där vi befinner oss nu.
Som samgåendekritiker hade tre personer kallats in: Solveig Högberg, metodistpastor, Erling Andersson, pastor i Svenska Missionskyrkan och Birgit Karlsson, tidigare missionsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet. De framförde olika åsikter och farhågor, som ”Vad kan ett nytt kyrkosamfund klara av bättre än de gamla?”, ”Samfundstänkandet har passerat sitt bäst före-datum. Nu behöver vi levande församlingar med fokus på Jesus och handfast diakoni, som attraherar människor.” och ”Vad får det här för konsekvenser för våra pastorer? Kommer man att känna sig lika hemma överallt?”
Anders Blåberg, Evangeliska Frikyrkan och Anders Bengtsson, Alliansmissionen, var också inbjudna. Anders Blåberg uppmanade kyrkosamfunden att tidigt formulera en vision för samgåendet för att skapa tydlig identitet. I den process som ledde till Nybygget och senare EFK hade man fyra ledord.
- Det är viktigt i en kyrka som bildas att man vet var det blir för typ av gemenskap. Vi beskrev ”vår nya fisk” som karismatisk, evangelikal, missionsinriktad och baptistisk, berättar Anders Blåberg.
Anders Bengtsson fick frågan om SAM inte hade velat vara med i de ekumeniska samtalen, eftersom man har många gemensamma församlingar med Missionskyrkan.
- Det som sker hos oss just nu är att allians- och pingstförsamlingar går samman, svarade han.
Även Svenska kyrkan var representerad av Karl-Axel Aurelius, biskop i Göteborgs stift. Han fick frågan hur framför allt Missionskyrkans samarbetsprocess med Svenska kyrkan påverkas av samtalen om samgående.
- Det vi har uppnått hittills är ju inte ogjort, menade Karl-Axel Aurelius.
Han menade också att vi inte har något annat val än ekumeniken, och citerade Nathan Söderblom: ”Varje kyrka och samfund har fått sin särskilda nådegåva, men det är inte alltid man vet vilken det är själv”. Tillsammans blir vi rikare än var och en för sig.
Aurelius ser också ett annat skäl till ekumenik som är det som sker i samhället omkring oss.
- Det råder brist på förtroende. Han talde också om tribalisering och splittring. Vi behöver stå eniga för att kunna svara upp mot utmaningen för Guds rike. Kyrkogeografin kommer förhoppningsvis se ut så att vi så småningom talar med en och samma röst, sade Karl-Axel Aurelius.
David Coffey, ordförande för Baptisternas Världsallians, och representant för närmare 40 miljoner baptister världen över menade att samgående inte brukar utgöra någon fara för baptister. Han ville också varna för att även ett större samfund möter svårigheter.
- Kyrkan är alltid sårbar, precis som Jesus sade: Vi är som får bland vargar, och det kommer vi alltid att vara, oavsett hur stora vi är.
Jonas Johansson, Johanneskyrkan i Lindome, bar vittnesbörd från sin församling, som har medlemmar från hela Sveriges frikyrkokarta.
- Det är de praktiska sakerna som avgör om vi lyckas. De teologiska är faktiskt lättare att klara av, sade Jonas Johansson och sammanfattade församlingens lärdomar i tre punkter:
- Viljan drar halva lasset och pastor och styrelse måste stå i frontlinjen.
- Plikt dödar allt engagemang och frivilligt åtagande.
- Man får ta och man får ge – i den här processen får vi både ge till och ta emot från varandra. |
|
Karin Wiborn, Baptistsamfundet
Anders Svensson, Metodistkyrkan
Göran Zettergren, Missionskyrkan
Erling Andersson, Missionskyrkan
Solveig Högberg, Metodistkyrkan
och Birgit Karlsson, Baptistsamfundet
Anders Bengtsson, Alliansmissionen
Karl-Axel Aurelius, Svenska kyrkan
David Coffey, ordförande för Baptisternas Världsallians
|