Trångt vid knäfallet

Trots att två kyrkor i Göteborg lånat ut sina knäfall blev det rejält trångt vid ordinationsgudstjänsten på lördagskvällen i Svenska Mässan. Missionskyrkan fick nitton nya pastorer och tolv nya diakoner samt välkomnade en pastor som tidigare tillhört annat samfund. Baptistsamfundet fick två nya pastorer och Metodistkyrkan fick en. Man får gå lite drygt tio år tillbaka i tiden för att hitta så många ordinander i Missionskyrkan.

Vilken fest det blev! Själv hade jag ytterst svårt att hålla tårarna tillbaka när jag gick runt och tog alla i hand och önskade dem Guds välsignelse. Jag brukar inte gilla applåder vid heliga moment i gudstjänsten, men den applåd som brakade loss när ordinanderna vände sig mot de drygt 4000 mötesdeltagarna kändes äkta och genuin och som ett uttryck för den översvallande glädje vi alla kände. Väl nere på plats i stolsraderna igen var det väldigt gott att få sjunga med i den brusande lovsången till Gud. Det är han som all ära skall ha.

Vad tänker man när man står där uppe på podiet och ser alla dessa högtidsklädda och förväntansfulla diakoner och pastorer? En stor glädje som sagt. Men också en smula vemod – vi kommer att sakna dem på THS och UCL. Även om det kommer nya pastors- och diakonkandidater går det aldrig att ersätta dem man lärt känna och som man fäst sig så starkt vid.

Så tänker man också på alla dessa församlingar som får glädjen att hälsa nya medarbetare välkomna. Måtte de ha förstånd att överse med brister och ovana de första åren! Och måtte dessa nya medarbetare inse att det är de som har en lång och gedigen utbildning för församlingstjänst, så att de har överseende med alla dessa fantastiska medarbetare ute i församlingarna som arbetar hängivet och frivilligt och offrar lediga kvällar och semestrar för att tjäna Gud och församlingen. Och måtte församlingar begripa att det nu finns en hel rad duktiga diakoner med stor livserfarenhet som inget hellre vill än att få bli anställda och börja arbeta.

Min bön är att dessa nya medarbetare snart och ofta ska få se människor komma till tro och inlemmas i församlingen. Under utbildningsdagarna i våras lovade jag dem att bjuda på tårta på fortbildningskursen om två och ett halvt år om trenden i Missionskyrkan vänt och medlemssiffrorna pekar uppåt. Då ska vi prisa Gud tillsammans och äta tårta i glädje och ödmjuk tacksamhet.

När jag på samkvämet efter ordinationsakten summerade de långa, jobbiga och härliga studieåren gjorde jag det i fem ord som kan omfatta det allra, allra viktigaste: Älska Gud och älska församlingen!

Rune W Dahlén