Miroslav Volf om
ondska, minnen och hopp
Den kände teologen Miroslav Volf var en av huvudtalarna på medarbetarkonferensen i Skövde. Hans ämne var ondska, minnen och hopp och han konstaterade att:
- Vi samlar på oss minnen genom livet. Men för att kunna leva väl med våra minnen behöver vi bearbeta dem.
Miroslav Volf är professor i systematisk teologi på det anrika Yale-universitietet i USA. Han har sin bakgrund i nuvarande Kroatien och bär på på starka erfarenheter från sin tid som soldat i samband med krigsutbrottet i forna Jugoslavien.
Det var efter detta han började arbeta med frågor som minnen, hopp och försoning. Han ombads reflektera över detta och det har resulterat i tre böcker. Hans slutsats är att minnen, också de allra svåraste, inte måste bli en källa till hat och hämnd utan istället en helande kraft.
Volf betonar hur viktigt det är att bearbeta minnena. Om vi gör det på rätt sätt kan de bli en ett skydd, en lärdom och innebära en djupare förståelse av det vi möter.
- Men, betonar Volf, det är viktigt att vi handskas med våra minnen på ett ärligt sätt. Minnena spelar oss lätt ett spratt och de växer med vår ilska och vårt hat.
- Men kan vi vara ärliga kan de svåra minnena innebära en möjlighet. Jag brukar tänka att mitt liv formas ju inte enbart av mitt förflutna. Min framtid kommer från Gud, som ett löfte.
- Det är inte heller mina minnen som gör mig till den jag är. Jag skapar inte mig själv, andra människor skapar mig inte. Det är Gud som är min Skapare!
Miroslav Volf egen berättelse är dramatisk. Utan att gå in i detaljer berättar han om sin plågoande i kriget på Balkan, kapten G. Han berättar bland annat om plågsamma förhör som kapten G utsatte honom för. Och han ställer frågan:
- Vad gör vi med de minnen vi bär på i relation till andra människor?
Han svarar snabbt:
- I 2 Kor 5 läser vi att "en dog för alla...". Det innebär att kapten G´s ondska redan är försonad. Det onda han gjorde mig är redan förlåtet. Det är med de ögonen vi måste se på dem som gjort oss illa, med Guds ögon.
Miroslav Volf talar och föreläser om ondska, minnen och hopp. Men i sitt aktiva arbete och i sin forskning har han gått vidare.
- Just nu arbetar jag på en bok, "Tror kristna och muslimer på samme Gud?". Jag arbetar också med ett ämne som "tro och globalisering". Jag ger också en kurs i ämnet på Yale tillsammans med Storbritanniens förre premiärminister, Tony Blair. Och det finns ett stort intresse på Yale för detta. Man har insett att man behöver kunna förstå religion och den religiösa traditionens resurser för att leva väl i en globaliserad värld. Man vill också veta mer om hur religion egentligen styr globaliseringsprocessen.
- Vi behöver vara med och stärka olika förändringsaktörer. Här är trons folk viktiga, men inte de enda.
Miroslav Volf kommer ofta tillbaka till uttrycket "att leva väl".
- Att leva väl är en individens fråga som har globala implikationer, säger han och förklarar:
- Konsumtion tolkas ofta som ett tecken på vällevnad. Men individens konsumtion påverkar i hög grad hela världen - här behöver vi åstadkomma en förändring, på individplanet.
- Vi måste hitta ett sätt att förena vår gudstillbedjan med att leva väl. Jag är medveten om att detta kan göras på ett enfaldigt sätt - men också på ett sätt som ärar Guds skapelse. Och vi ska inte plagiera andra utan leta efter det som är större än oss själva. Jag vill kunna ge mig själv till Gud samtidigt som jag ger mig själv till min granne.
- Men detta kan inte ske utan en inre förvandling.
- Vi är så vana att dirigera allting med teknikens hjälp. Men ett frö växer inte på det viset. Jag tror att vi behöver förvandlas inifrån.
Miroslav Volf kom till medarbetarkonferensen, han satte sitt avtryck och så for han vidare. Efter sig lämnade han en inspirerad och eftertänksam skara med en och annan ny tanke kring ondska, minnen och hopp.
Gunilla Hjelmåker