Läs vidare - Liv och rörelse
Boken Liv och rörelse beskriver Svenska Missionskyrkans historia. Egentligen bör man läsa hela boken för att få en heltäckande bild av vad som gjorts. Ändå kan följande urval ge en god sammanfattning av vad som varit särskilt framträdande. Läs gärna de sidor som anges inom parentes. Tycker ni att detta fortfarande är framträdande i Svenska Missionskyrkan? Är det något ni tycker vi förlorat under tidens gång? Är det något ni är glada för att vi lämnat efter vägen?
I Svenska Missionskyrkan har vi inte varit rädda för att samtala om svåra frågor. Samfundet föddes ur en teologisk debatt om försoningen. ”Behövde verkligen Gud försonas genom Kristi död?” och ”Vad står det skrivet?” var frågor man ställde (s 36–39). Senare diskuterade man ”Evangeli fullhet och de ändlösa straffen” (s 86–88). Bibelsynsfrågor har diskuterats (s 129–131) liksom missionssyn (s 220–221) och homosexualitet (s 267–268).
I Svenska Missionskyrkan har vi gett varandra gott om utrymme för olikheter i tro och liv. När Missionsförbundet bildades var livet viktigare än läran (s 50–52). Man samlades inte runt lärosatser utan kring tron på Jesus och engagemanget för mission. Man var öppen för både barn- och troendedop (s 70). Vid diskussioner i början av 40-talet betonade man ”livet i Guds sons tro” (s 149–150). När en ny konstitution antogs 1964 slog man fast den enskildes rätt att under Andens ledning söka klarhet i tolkningen av olika teologiska frågor (s 197–198).
I Svenska Missionskyrkan har vi gärna sett att tron blir personlig och får konsekvenser. Den tidiga pietismen präglade svensk fromhet på 1700- och 1800-talet. Där betonade man individens fromhet, omvändelse och fortsatta efterföljelse av Kristus (s 13). Detta kom också att prägla Missionsförbundet. Genom anställda riksevangelister fick den lokala församlingen hjälp med väckelsemöten som syftade till personlig omvändelse och medlemskap i församlingen (s 193–194).
I Svenska Missionskyrkan har vi inte varit rädda vare sig för grovarbete eller riksdagsdebatter. Redan 1884 fanns bibelkvinnor anställda i Göteborg för socialt arbete (s 63) och 1939 öppnades ett hem för flyktingar (s 152). De ledande i Missionsförbundet förde en aktiv politisk kamp för nykterhetsfrågan och religionsfriheten (s 67). Fredsfrågan och kristendomsundervisningen var andra frågor som engagerade (s 127–129).
I Svenska Missionskyrkan har vi ställt barn och ungdomar i centrum. Vid Missionsförbundets årsmöte 1880 anställdes en söndagsskolmissionär (s 63). 1910 bildades SMU och 202 ungdomsföreningar anslöt sig (s 104–105). På 1930-talet prövade man nya verksamheter och Våra Pojkar och Våra Flickor startade (s 152–155). 1956 organiserades SMU i scout, junior och senior och man lanserade ett pedagogiskt program (s 189–191). Projektet ”Tillsammans med barn” ledde till samtal om barns och ungas delaktighet (s 280–281).
I Svenska Missionskyrkan har världen varit större än den egna orten och det egna landet. Mission i andra länder var en av de starkaste drivkrafterna till att Svenska Missionsförbundet bildades 1878 (s 50–52). Med missionsarbetet ville man både föra människor till kristen tro och skapa bättre levnadsvillkor (s 113–114). Trots att så många som 40 missionärer i Kongo dog under de första 25 åren ville ständigt fler åka ut (s 79–81). Under 1960-talet blev flera systerkyrkor självständiga (s 182–186). Den första tidens okritiska missionsoptimism (s 138–139) har förbytts mot senare tiders reflektion och missionskritik (s 220–222).
I Svenska Missionskyrkan har vi gärna samarbetat med andra. Svenska Missionsförbundet ville redan från början se sig som den förenande kraften för missionsverksamhet i Sverige och andra länder (s 47). Även om relationen till Svenska Kyrkan var ansträngd deltog delegater från Missionsförbundet gärna i internationella ekumeniska möten (s 134–135). Vid bildandet av Kyrkornas Världsråd 1948 deltog både Svenska Missionsförbundet och Svenska Kyrkan (s 169). Genom lokala ekumeniska samtal bildades många gemensamma församlingar på 1970- och 1980-talen (s 233–234).
I Svenska Missionskyrkan har vi bildat oss en egen uppfattning. Svenska Missionskyrkan föddes ur ”läseriet”, där människor samlades för att på egen hand ta reda på ”vad det står skrivet”. Utbildning sågs som en viktig satsning för att förbättra folkets sociala förhållanden och från 1920-talet satsade man på folkhögskolor (s 124–126). Under samma tid utvecklade man bibelskolor och studiecirklar (s 131). SMU var tidigt ute med att föreslå böcker för bibliotek i den lokala församlingen (s 350–351). Svenska Missionskyrkan har haft en relativt öppen kultursyn och deltagit i den offentliga debatten (s 171).
Läs mer >
|