Denna vecka har vi i Missionskyrkan haft besök av en delegation på åtta personer från Kyrkornas Världsråd. Det är ett internationellt ekumeniskt organ med över 340 medlemsorganisationer som finns i över hundra länder och har omkring 400 miljoner medlemmar.

De flesta ortodoxa kyrkor är medlemmar, liksom många protestantiska kyrkor. Den katolska kyrkan är inte medlem men sänder representanter till organisationens möten. Svenska medlemmar i KV är Sveriges Kristna Råd, Svenska Kyrkan och Svenska Missionskyrkan.

I samband med en middag härom kvällen frågade jag en av delegaterna om de ofta åker ut på detta sätt till olika länders kyrkor?

– Nej, detta är första gången och vi valde Sverige på grund av det engagemang som Svenska Kyrkan och Svenska Missionskyrkan visat för vårt arbete under en lång tid.

Svaret fick mig att sträckte lite på mig där jag satt och mumsade på revbensspjället.

Mina tankar gick till alla de människor jag känner som lagt ned så mycken tid på det gemensamma arbetet för att göra världen till en bättre plats att bo i och som visat på vad kristen tro kan bidra till för att skapa ett mervärde för individer och samhällen.

Inte minst gick mina tankar till min rektor på Teologiska Seminariet, där jag studerade i slutet på 1970-talet. Han hette Olle Engström och idag har jag förmånen att bo i den lägenheten på Lidingö där han bodde under ett stort antal år. Olle var en av dessa som man fortfarande förknippar med Kyrkornas Världsråd. Fler från Missionskyrkan skulle kunna nämnas.

På denna hemsida kan du klicka dig fram för att ta del av hur vi i vår kyrka idag finns med i denna gemenskap.

Så sitter vi några från vår kyrka och samtalar med dessa delegater om vad Svenska Missionskyrkan har för mål och visioner i vår tid i Sverige och i det internationella sammanhanget. William Temu, en av delegaterna, påminner oss om vad som uttrycktes i Porto Alegre, Brasilien, förra året då Kyrkornas Världsråd höll sin nionde världskonferens.

Där uppmanades vi att Do less – Do it better!
Gör mindre -  gör det bättre!

Det talar om vikten av att kunna prioritera. Att se det viktigaste bland allt det viktiga vi vill arbeta med.

Det gäller Kyrkornas Världsråd arbete och det gäller Missionskyrkans arbete idag.
Detta har visat sig lättare sagt än gjort. Du som är med i en församling eller annan idéell organisation känner igen dig, eller hur?

Varför är det så svårt att inse att en viss verksamhet har tjänat ut sin roll?
Varför har vi så svårt att fokusera på det som är vårt primära uppdrag i vår tid?

Göran Zettergren