Nu är biståndet illa ute igen
04 oktober 2007
Nu är biståndet illa ute igen. Det är det ju med jämna mellanrum – det finns få områden i svensk politik och samhällsliv som granskas så intensivt.
Men den här gången ser det bistert ut för enskilda organisationer. Det är dem som Riksrevisionen har granskat och det är klart att det svider. Här har man hittat manipulerad bokföring, fejkade kvitton, omotiverat höga löner och annat.
Skandal säger och skriver media. Visst har de rätt – sånt här ska inte kunna hända. I alla fall inte i organisationer som drivs av en hög bekännelse.
Egentligen kan man bara se det som att det är nolltolerans som gäller. Nolltolerans mot fusk och korruption – i biståndet som i all annan verksamhet.
Så funderar jag på om det finns förmildrande omständigheter. Sånt som att enskilda organisationer ofta arbetar i de fattigaste (och kanske mest korruptionstäta) miljöerna. Miljöer långt ute i avlägsna delar i våra samarbetsländer dit både revisionsinstruktioner och grundläggande värderingar kan ha svårt att hitta.
Nej, det där är möjligen, möjligen del av en förklaring – men någon ursäkt är det inte.
De som fått del av Riksrevisionens kritik får nog, helt enkelt, bita i det sura äpplet, och i all ödmjukhet använda Riksrevisionens rapport som en möjlighet att rätta till det som gått snett.
Och det tror jag de gör. För biståndsbranschen är, som de flesta branscher, självsanerande.
Och uppdraget idéburna organisationerna har – att vara en levande kraft i samhället är stort, det är viktigt också för den egna identiteten. Det varken ska eller kan man vara utan. Nu handlar det om att spåra rätt, arbeta vidare och göra rätt.
Göran Zettergren
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.