Apropå Världsaidsdagen

29 november 2007

 

Världsaidsdagen. En dag när epidemin ställs i fokus och när vi, om så bara för en dag, kan solidarisera oss med alla dess offer. Trettiotre miljoner människor världen över, fyra tusen i Sverige.

Det är märkligt vilken liten plats det stora och dramatiska har i vår vardag. Men när det blir konkret – när hiv och aids lyfts fram och manifesteras i ljuståg, i gudstjänster, i välformulerade politikerord, när media ger katastrofen utrymme – då påminns vi. Och den första december är en sådan dag.

Jag funderar vidare. På Missionskyrkan och Världsaidsdagen. Missionskyrkan, som har formulerat sin vision så här: ” En kyrka - med rum för hela livet – som erbjuder befrielse och upprättelse genom mötet med Jesus Kristus”.

Missionskyrkan, som arbetar med tre värdeord, tre ord som beskriver hur vi vill framstå som kyrka: Öppen, evangelisk och medmänsklig.

Hur förvandlas vår vision till verklighet när det handlar om hiv och aids? Öppen, evangelisk och medmänsklig – är det den stämpel hiv-smittade och aids-sjuka sätter på vår kyrka?

Jag kastar ut frågan och ser fram emot en rad berättelser från församlingar och enskilda om vår kyrka som öppen, evangelisk och medmänsklig. En kyrka med rum för hela livet – också för det liv som präglas av hiv och aids.

Berätta! Hur arbetar ni med hiv och aids? Vilken är din erfarenhet – hur har du präglats av epidemin?

Göran

Göran

Taggar:



    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. Hiv/aids-problematiken har många sidor. Den kanske mest förödande är tystnaden omkring de frågor som är kopplade till det hela. Under perioder har det varit enklare att hantera det i termer av ”riskgrupper”. Hos mig själv finns starka minnen av bl a att inför uppdrag i gudstjänst hjälpa en kollega med att sminka de alltmer tydliga hudförändringarna som en del av den AIDS-diagnos han hade fått. Detta för att lindra hans möte med såväl anhöriga som okända. Någon månad senare följde jag honom till hans sista vila. att tillsammans med en djupt troende vän och med hjälp av en bandinspelning bearbeta de djupa såren efter ett flera timmar långt och bitvis kränkande ”korsförhör” med församlingsledningen. Kränkningar som senare ledde till att han försökte förkorta sitt liv. I andra perspektiv kan vi notera att tidigare kritik hos alltför många riktad mot promiskuitet nu följs upp med att förhindra möjligheten för de som vill dela livet i en av samhället erkänd och kyrkan välsignad trohet. Inte heller detta tycks vara nog utan fortfarande låter vi totalt drastiskt och barockt avståndstagande och ”dödsdomar” vara resultatet av självutnämnda ”profeters” framfart. Detta vittnar om de djupgående svårigheter som hela frågan har. att det fortfarande finns besynnerliga behov hos många att hänge sig åt uppdelningar av problematiken i termer av ”oskyldigt drabbade” och ………..Det visar på ett präktighetsbehov som inte bidrar till att lösa svåra frågor men som kan uppfattas som en epidemi som är svårare att greppa och väl så förödande som hiv/AIDS-situationen. Jag har under flera år och på många sätt aktivt arbetat i och genom förebyggande insatser. Låt oss gemensamt slå vakt om och tillsammans med allt fler vidsynta utveckla de grundläggande ideal som beskrivs i Missionskyrkans konstitution – att i respekt för varandra och på lika villkor möta livets svårigheter och möjligheter genom att tillsammans göra det ord levande som är vår Herres kallelse till oss – sida vid sida. Arne Petersson
    2. Att berätta om hur vi arbetar med hiv och aids går snabbt, för det gör vi inte. Tror inte det är ett medvvetet val utan helt enkelt för att det är så mycket som vi borde engagera oss i. Vi klarar av en eller några frågor. Vi har inte valt denna.
    Skriv en kommentar    
    Användarverifikation Bild för användarverifikation  

    Göran

    Om mig


    Arkiv



    Taggmoln


    Om en kommentar är olämplig skicka ett mail till: blogg@missionskyrkan.se
     

    Svenska Missionskyrkan