Tryckfrihet och ägg
30 augusti 2007
Idag är det tryckfrihetsdagen. En bra dag att starta upp sitt bloggande efter en sommar med semester och rekreation. Här i Stockholm kändes det som om vi gick från sommar till höst över en natt. Morgonen efter var luften klarare och kyligare. Cykelfärden krävde handskar – hösten är här.
Nog behöver vi en tryckfrihetsdag för att påminna oss om den frihet vi behöver värna i ett land som vårt. Vi har frihet att trycka men också att tycka. Även om vi bör och får tycka och uttrycka oss på olika sätt så finns det i denna frihet ett stort ansvar. Man skriver faktiskt inte vad som helst om en människa eller ett sammanhang!
Mina tankar går till Lars Danielsson, förre statssekreteraren, som nu kommer ut med en bok där han bl.a beskriver det drev som han var utsatt för efter tsunamin. Man kan tycka vad man vill, och det gör vi, hur han och andra beslutsfattare skötte sina uppgifter, men det finns en moralisk gräns och den gick ett stort antal t(r)yckare över!
Intressant är att notera att Lars Danielsson inte kunde kommunicera via e-post med sin statsminsister, Göran Persson. Jag fick lite blandade känslor inom mig när jag läste detta. Min första reaktion var den att, det var väl ytterst märkligt och anmärkningsvärt! Hur kan Göran Persson göra så?
Jag står fast vid det tyckandet, men efter en stunds eftertanke får jag också en annan känsla inom mig.
Jag tänker på alla de vänner och kolleger som faktiskt får något av ångest inom sig när de tänker på alla mejl som de inte hunnit öppna, än mindre svara på. Jag tänker på den debatt som förs via olika elektroniska forum där det trycks och tycks allt möjligt och omöjligt och där vi sitter framför skärmen och förundras.
Vi möter ord och påståenden, men vi möter ingen blick, inget tonfall, inget kroppsspråk. Kort sagt, vi möter ingen människa. Då är det befriande att någon vägrar att falla in i detta sätt att informera, eftersom det sällan blir det tal om kommunikation, eller hur? Det är som att vi kan lägga ut ett mejl och sedan förväntar vi oss att mottagaren tar över det hela ansvaret. Nåväl, jag tycker dock synd om Lars Danielsson, om det är tillåtet!?
Jag tycker också synd om mig själv lite grand, eller snarare om min bil.
I lördags var jag på 50-årsfest i Göteborg. Det var trevligt. På vägen hem till några vänner i Fiskebäck som tar emot mig som nattgäst åker vi förbi Fiskebäcks Missionskyrka. Det är säkert en tillfällighet att det är just där de står, ett 10-tal ungdomar i mörka kläder och med maskerade ansikten.
Precis när vi kör förbi dem så tar de ett steg ut mot gatan och från 1 meters håll bombarderar de bilen med ägg. Naturligtvis blir vi rädda och sätter gasen i botten. Väl hemma hos våra vänner konstaterar vi att hela sidan är fylld av krossade ägg med skal och smet om vartannat. Blandade känslor igen!
Vilka patetiska ungdomar, har de inget bättre för sig en lördagskväll än detta?!
Sedan en tanke till – Nej, de kanske inte har det. En utmaning till alla våra kyrkor som finns nära dessa ungdomar.
Tänk om vi vågade och hade förmågan att kommunicera med dessa ”hemlösa” unga.
Inte bara tycka och trycka att de uppförs sig hutlöst, utan lyssna på riktigt om hur de mår och hur de tänker.
Tänk om vi skulle bjuda in dem till kyrkan och göra en omelett tillsammans!
Jag kan bidra med lite äggsmet…
Göran Zettergren
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.