Finns det plats för djupa samtal?
10 januari 2008
Idag har jag haft förmånen att sitta ned och lyssna till och samtala med 17 pastorer från Svenska Missionskyrkan som har det gemensamt att de på del- eller heltid arbetar som pastorer inom kriminalvården.
Jag frapperas av att de alla upplever att de arbetar med något djupt meningsfullt, att de är i funktion i sin pastorskallelse. Jag kan förstå det. De arbetar nära människor som inte har behov av att frisera sitt språk, vara diplomatiska eller politiskt korrekta.
Jag är glad över att vi kan ha många pastorer från vår kyrka inom sjukhuskyrkan, kriminalvården och högskolan. De finns som kyrkans förlängda arm hos människor som på olika sätt finns i en fas av livet där det är extra viktigt att kunna ha någon människa som lyssnar.
När jag lyssnar på alla dessa erfarenheter så funderar jag vidare. Varför talar vi så lite om våra personliga liv i våra församlingar? Vad är det att vara människa? Hur ser mina drömmar ut? Hur ska jag bearbeta mina tvivel på Gud och människan?
Vi vågar alltför sällan visa våra sår och tillkortakommanden och därför blir samtalen alltför ofta ytliga och perifera.
Eller vad säger du? Tycker du att ni hittat forum i er församling där samtalen är på de nivåer som gör att du får tala om ditt liv och din tro?
Göran
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.