Förr tittade nog de flesta svenskar upp mot himlen och alla fyrverkerier vid nyårsaftonens tolvslag. Nu för tiden tittar vi ner på våra mobiltelefoner. Sammanlagt skickade svenskarna runt 54 miljoner sms under nyårsdygnet. Nytt rekord.
Jag bidrog med några stycken.

Visst är det trevligt med sms men ännu trevligare tycker jag nog att de gamla hederliga jul- och nyårskorten är. Även i år sände jag iväg och fick ta emot en försvarlig bunt med kort. En del vänner hör man bara av sig till på detta sätt, en gång om året. Men det känns ändå bra med de där hälsningarna.

Särskilt ett kort har jag tittat på många gånger under min ledighet. Det är ställt till Agneta och Göran Zettergren och även adressen stämmer bra. Men sedan tar det slut. Den som kom ihåg oss två glömde att skriva en hälsning - tomt. Så om du vet med dig att du skickat ett kort till oss på Lidingö som föreställer ett litet hus, en tomte, en katt, tre domherrar och mycket snö – hör av dig!

Det är som när man har lagt sitt pussel som ska innehålla 100 bitar och så saknas den sista. Inte tittar man på de nittionio inte, blicken dras mot pusselbit hundra och den finns inte! Det är som när Jesus berättar om herden som har nittionio får men saknar nummer hundra. Han lämnar de nittinio. Han vill ha den som fattas.

När jag tittar på kortet och den vita, tomma sidan så går mina tankar till det nya året. Ännu är det blankt. Nu är det dags att ge dagarna innehåll. Visst är det lite spännande att gå det nya året till mötes! Vad kommer att hända?

Jag hoppas och tror att många unga och gamla kommer att hitta en tro på Jesus Kristus. Jag hoppas och tror att många av dessa väljer att söka sig till missionskyrkor och missionshus utöver vårt land.

Jag hoppas och tror att vi kommer att höja vår blick mot himlen, inte för att se fyrverkerier, utan för att upptäcka att vår hjälp kommer från honom som skapat himmel och jord.

Göran