Idag är det vintersolståndet - mörkt är det!

21 december 2008

 

Häromdagen var jag ute och gick på en liten väg här ute på Lidingö. Parallellt med bilvägen gick en liten stig och där dök i mörkret en kvinna upp ridandes på sin häst. Vi red, respektive gick, tysta ett tag i samma takt. Men, efter en stund säger hon till mig: ”Jag pratar lite med dig så att hästen inte ska vara rädd”

Inte så dumt egentligen. Det gäller väl också mellan oss människor. Skulle vi prata lite mer med varandra så skulle kanske en del av våra rädslor bli lättare att tas med, eller vad tror du?

Nu är det snart jul och vi påminns om att Gud sänder både änglar och profeter för att berätta för oss människor att vi inte behöver vara rädda trots det mörker som omger oss. Gud har gjort sitt. Nu får vi i några dagar av ledighet fundera på vad som kan bli vårt bidrag.
Jag vill önska dig som nu och då eller troget läser denna blogg en riktigt god jul!

Jag tror jag skickar med ett par ord inför det nya året av den brasilianske biskopen Dom Helder Camara:

Fyrhändigt pianostycke.
Jag drömmer om mycket mer:
Om en musik för tusen händer,
Om en harmoni
Där hela världen är med.

Göran

Göran

Taggar:



    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. Idag är det lite ljusare än i går - det har faktiskt vänt! Och rädslan är kanske lite mindre. Hoppas det smittar av sig i samtalen samfunden emellan, vi behöver inte vara rädda för varandra. Vi är ETT Guds folk!
    2. Jag önskar att det vore sant ocksâ när det gäller Sveriges hantering av flyktingar. Nu har vi tvâ fall här i Kinshasa där man undrar vad Migrationsverket tänker pâ och varifrän de fâr sina uppgifter om situationen här i Demokratiska Rpubliken Kongo.
    3. Om 1½ vecka går solen upp igen! I alla fall här där vi bor. Men när det är mörkt är det inte mörkt ändå. För i detta mörker syns en del ljus som aldrig syns en solig vårvinterdag. Som norrskenets spel på himlen, eller fullmånen som speglar sig i snökristallerna. Ibland behövs det lite mörker för att känna igen de små ljusen. Vi som bor här vet att snön lyser upp fast inte i egen kraft. Är det kanske så det är tänkt vi skall vara - som snökristaller, spegla och förstärka det ljus som ändå alltid finns?
    Skriv en kommentar    
    Användarverifikation Bild för användarverifikation  

    Göran

    Om mig


    Arkiv



    Taggmoln


    Om en kommentar är olämplig skicka ett mail till: blogg@missionskyrkan.se
     

    Svenska Missionskyrkan