Innesluta eller utesluta

21 februari 2008

 

Ibland upplever du och jag att människor utifrån våra värderingar har ganska jobbiga uppfattningar om saker och ting, eller hur?

Rent reflexmässigt önskar vi då säkert att hålla ett visst avstånd till vederbörande.
I organisationer och så kallade fromma sammanhang bör man nog inte gå på första känslan - utesluta! - utan istället bjuda in till samtal och gemensamma reflektioner.

Dessa tankar får jag när jag idag i Dagens Nyheter, på ledarsidan, läser om att ytterligare personer uteslutits ur IOGT-NTO. Du känner säkert till att pastor Åke Green tidigare uteslutits på grund av sina uttalanden om homosexuella. Jag har uppfattat att detta var orsaken, men kan ha fel.

Nu har två medlemmar i denna nykterhetsorganisation skrivit till förbundsstyrelsen och frågat vad Greens syn på de homosexuella har med nykterhet att göra?

Om tidningen är rätt underrättad så blev svaret från förbundsstyrelsen att även dessa två medlemmar uteslöts.

Alltså, vi kan tycka och tänka olika. Men om vi inte lyssnar på människors frågor och orkar ta till oss kritik i en öppen dialog så är vi illa ute om vi så företräder en ideell organisation, politiskt parti eller församling/kyrka.

Sedan är det en annan sak att vi både reflexmässigt och efter en tid av begrundan och fördjupning bör våga ta avstånd från det som vi upplever förtrycker och förminskar människor.

Göran

Göran

Taggar:


    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. Utesluta - Innesluta - Omsluta! Under många år har det uteslutits i olika sammanhang. Har inga kommentarer alls till ovanstående uteslutningar, men ... Det gör mycket ont att bli föremål för en uteslutning och lika ont att överhuvudtaget vara föremål för en diskussion om uteslutning. Vi måste vara rädda om varandra, istället för att utesluta behöver vi innesluta våra medmänniskor i våra förböner så att de blir omslutna av Guds värme och kärlek.

      27 februari 2008 13:04 av: / Brita K

    2. Visst ska man i möjligaste mån öppna famnen... Men om en person, läs "fel person", gör att allmänheten får en skev bild av en organisation - kan det då kanske vara försvarligt att utesluta?

      27 februari 2008 15:05 av: .

    3. Är det någon som egentligen vet vad som händer med Det goda samtalet?

      06 mars 2008 16:01 av: .

    4. Tack Göran för öppenheten om din längtan, som du tydligt formulerar i din blogg: att den kallelse som Gud ger människor och som vi som kyrka kan uppleva trovärdig och sann, ska få innebära att människor, oavsett sexuell läggning, ska kunna leva i och ut det liv som Jesus Kristus kallat dem till i sitt ”följ mig” När nu tydligheten är så påtaglig om vart vi vill komma, så utmanar det oss till att gemensamt intensifiera fortsatta samtal i frågor som berör oss människor på djupet. Om bilden av att tonläget har blivit ett helt annat – och att ödmjukheten har blivit tydligare – stämmer, så borde det inte finnas några hinder. Vi skulle alla tjäna på att lyfta fram just ”andra frågor som berör oss” och som samtidigt bland annat banar vägen fram till det läge, där ”människor, oavsett sexuell läggning, ska kunna leva i och ut det liv som Jesus Kristus kallat dem till i sitt ”följ mig”. För att nå dit måste vi som kyrka ha andliga vägledare, som är besjälade av den visionen. Våra strategier i val av program och plats för utvecklingsaktiviteter måste präglas av den öppenhet som vi eftersträvar. Vi måste göra allt för att återvinna det som förlorades i och genom de restriktiva beslut som vår kyrka har tagit. Det finns en fara i att tro att detta bara handlar om några få. Om vi har svårt att se konsekvenserna på annat sätt, så borde bilden av den kristna gemenskapen som en ”kropp” hjälpa oss. Vår kyrka måste på olika sätt förstärka de budskap som står mot de kränkningar som alltjämt tillåts från olika ”talarstolar”. Även om samhällets yttrandefrihet måste ge utrymme för det, så är det beklämmande att kyrkan kan förknippas med budskap om ”cancersvulster i samhället”, ”faror för freden” och att en man bör ”straffas med döden genom att hängas på pålar på stadens torg" bara för att han öppet inför andra och inför Gud i kärlek vill dela livet med en annan man. Alltför många ser bara att dessa groteska proklamationer vänds mot dem som kränker. Vi måste påminna varandra om att det finns andra krafter i samhället som tar dessa vulgära utrop som intäkt för stöd för andra former av våld i och utanför kyrkor. Aktuella erfarenheter och forskning visar tydligt att så är fallet. Människor misshandlas och familjerelationer bryts. Vi är ganska ovana vid att förstå det som kan hända i ”kyrkan” – förkunnelse och förhållningssätt - som våld. Vi vill vara tydliga och ta avstånd ifrån allt kroppsligt våld ute i samhället. Är vi lika tydliga i förhållandet till andligt våld i våra kyrkor? Vi får var och en nu utmaningen att i våra olika sammanhang vara lika positivt tydliga som vår missonsföreståndare. Arne Petersson

      06 mars 2008 16:03 av: arnepetersson@hotmail.com

    Skriv en kommentar    
    Användarverifikation Bild för användarverifikation  

    Göran

    Om mig

    Arkiv


    Taggmoln


    Om en kommentar är olämplig skicka ett mail till: blogg@missionskyrkan.se
     

    Svenska Missionskyrkan

    Missionsgåvan till det gemensamma >