Smärta och glädje

20 mars 2008

 

Den här  veckan äter vi mest godis på hela året. Det är även en av de mest trafiktäta helgerna på våra vägar. Men veckan är också en påminnelse om de dagar i Jesu liv som medfört att ingenting längre är sig likt i världen!

Vi går mot slutet av Stilla veckan. Även om vår Mästare upplevde allt annat än stillhet under dessa dagar så har vi fått denna tid för att åter och åter påminna oss om vad som är den kristna trons djupaste mysterium och verkliga centrum.

I engelska kyrkan kallas denna vecka för Heliga veckan och i den ortodoxa kristenheten så kallar man den även för den Stora veckan. Vi hör att denna vecka inte är som andra. Vi får i våra liv stanna upp för att sedan fira påskens budskap i hem och kyrka.

I morse kom ett mejl till mig från min kollega och vän i vår systerkyrka i Indien, Steven David. Han vill tillönska oss en god påskhelg med, som han skriver ”a meaningful obsevance of Good Friday and a reverberating joy of Easter”.

Vi kan inte hoppa över långfredagens smärta och vånda om vi sedan rätt ska kunna fira glädjen över Jesus uppståndelse.

I kväll åker jag till Uppsala Missionskyrka för att vara med om församlingens traditionella bluesmässa. Församlingen inbjuder oss med orden:

”Bluesen har det bästa språket att beskriva skärtorsdagens drama av osäkerhet, ångest och rädsla. Denna kväll bjuder vi in människor som har svårt att formulera en tro.”

Göran

Göran

Taggar:



    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. Blues, rock, lovsång... Mycket mer sån musik i våra gudstjänster så har vi kanske chans att attrahera ungdomar. Men nej, istället kör vi samma gamla igengrodda ritual vecka efter vecka, år efter år. Resultat? Vi blir färre och färre! God bless!
    2. Svar till XX: Jag tror att det ena inte behöver utesluta det andra. En blandning av båda stilarna blir nog bäst i längden. Medan vi på 1990-talet minskade med över 1000 medlemmar per år har vi de senaste åren endast minskat med drygt 300 per år. Samtidigt stiger siffran för upptagna på bekännelse år från år. Det antalet är uppe i nästan 1000 personer per år nu. Visst har du rätt i att resultatet fortfarande är att vi blir färre och färre men siffrorna har vänt rejält åt rätt håll. Kanske vi om något eller några år får se en ökning igen. Trots det som du anser vara "samma gamla ingrodda ritual vecka efter vecka, år efter år".
    Skriv en kommentar    
    Användarverifikation Bild för användarverifikation  

    Göran

    Om mig


    Arkiv



    Taggmoln


    Om en kommentar är olämplig skicka ett mail till: blogg@missionskyrkan.se
     

    Svenska Missionskyrkan