Humor behövs i kyrka och samhälle
28 april 2008
Jag står här hemma och lutar mig över en kollega, vid namn Lennarth Betnér.
Lennarth är pastor i Missionskyrkan men arbetar som IT-handläggare på vårt kansli i Stockholm. Just idag ska min hemdator uppgraderas eller vad det heter. Fråga mig inte…
När Lennarth som bäst håller på med sitt jobb sticker jag Dagens Nyheter under näsan på honom. – Hur gick det för Magnus, frågar jag.
Magnus är son till Lennarth och en Sveriges mest uppmärksammade ståuppkomiker. Många av er har säkert sett honom på TV i olika humorprogram, typ ”Parlamentet”. I dagens tidning återger man hur han blivit överfallen av en man i Örebro konserthus i lördags kväll. Magnus hade skämtat om något som för denne unge man var känsligt och i ett samtal dem emellan började så mannen slita i och slå efter Magnus.
Nu kan pappa Lennarth och jag lugna alla bloggläsare. Magnus mår bra! Som vanligt vill gärna våra tidningar förstora upp saker lite mer än det som motsvarar verkligheten!
Magnus använder ofta ett språk och en humor som är väldigt rakt på, om man säger så!
Nu uttryckte jag mig lite milt, det gör inte Magnus… Att en del blir uppretade är inte så konstigt och förmodligen också avsikten!
Jag funderar vid min dator när Lennarth just lämnat min bostad; – Får och bör man skämta om vad som helst? Vad tycker du?
Ståuppkomik och evangeliet har för mig en viktig likhet. – Båda bör komma underifrån och ta ställning för det förtryckta mot de som förtrycker.
Vi behöver en myckenhet av humor i kyrka och samhälle och den får gärna ha många olika uttrycksformer. Den får gärna retas, men inte såra! Gränsen är ibland hårfin.
Jag tror att det är Börge Ring som uttryckt det ungefär så här: ”Inget är så allvarligt att det inte tål ett skämt, och gör det inte det, så är det inte heller värt att ta på allvar.”
Göran
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.