Vi behöver påminnas

27 januari 2009

 

Jag tittade på ”Stjärnorna på slottet” på TV härom sistens. I ett samtal funderade Staffan Scheja och Janne Carlsson på om behovet av att tala om förintelsen. Janne tycket att vi ältar detta alldeles för mycket. Staffan höll inte alls med. Han såg det som vårt ansvar att alltid aktualisera grymheter som denna för kommande generationer. Jag håller naturligtvis med Staffan.

Idag är det den 27 januari och förintelsens minnesdag. Människor samlas över hela världen just denna dag, som var den dag 1945 då koncentrationslägret Auschwitz befriades.

Jag tänker ge mig ner till Raoul Wallenbergs torg här i Stockholm och delta i en minnesstund med ljuständning och tal av bl.a vår finansminister.

Även idag behövs människor och organisationer som bekämpar dagens intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism i vårt eget land och i världen.

Men hur är det hemma hos dig och mig där vi finns i vår vardag. Vilka frågor blundar vi för på grund av bekvämlighet eller oförmåga att samtala med varandra?

Göran

Taggar:


    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. Visst ska vi tala om förintelsen. De som förnekar den tiger ju inte.

      28 januari 2009 16:00 av: Linda

    2. SKa man tro agenda så blundar hela samhället för de vetenskapsmän som menar att klimathotet är sanslöst överdrivet. Och i princip hela journalistkåren - globalt- släpper bara fram domedagsprofeterna och undanlåter därmed att spegla annat än en "sanning". Oavsett vem som har rätt eller fel så känns detta ganska olustigt!

      28 januari 2009 16:01 av: Curt

    3. Vad tycker Ni? Skall Vi slakta kosan istället för att mjölka henne? I över tjugo år har vi känt till att hela näringslivet kommer att stå inför ett generationsskifte av sällan skådad storlek, när cirka 800.000 40- och 50-talisterna går i pension Skall Vi då jaga så långt som det bara går, bort från Sverige samtliga sjysta, ärliga, ordningsamma, villiga och företagsamma bara för att Migrations/Utlänningslagen är ”Superstyv” ? Nedan följer en kortfattad historia om en familj som valde annorlunda väg. Istället för att klaga, deppa och hamna i ngn typ av självömkan De drog upp armarna och svettades rejält. Ingeting att frukta förutom Migrationsverkets ”styva” beslutsfattare. Hej, Jag kom till Sverige den 14.Augusti 1997 från dåvarande Jugoslavien. Ngn gång under januari 2000 har fåt utvisnings beslut och sen dess bott oavbrutet fram tills idag i Sverige. Under min vistelse i Sverige har gått två år bibel skola, två år studerat history och statsvetenskap, gått kurs som "fasad expert" målare hos ALCRO, fått sammordningsnumer av Skatteverket , registrerat företag Handelsbolag 2003 tillsammans med min fru och två barn som har kommit och stannat i Sverige, utvecklat företag och brett ut verksamhet även till bygg och anläggning, samt anställt flera personer. Har betalat skatt och arbetsgivare avgifter både för mig och mina familjs medlemmar som är delaktiga i verksamheten samt till vara anställda. Redovisar moms varje månad. Har inga betalnings anmärkningar varken personligt eller som företagare. Fått tillstånd av Länsstyrelsen för mig och sonen och fått svenskt körkort. Äger en bostads rätt 5 rok i Stockholms område sedan två år tillbaks och ett gård med ca 14000 kvm tomt i Uppsala sedan i september 2008. Har enastående bra kontakt med Swedbanken vars kund vi är sedan 2003 och har fått deras lån för att köpa bege fastigheter samt min son fått låna till egen lägenhet i Uppsala. DnB Nor finans samt Nordea Finans har beviljat oss sina lån till 6 arbets bilar. Telenor och Telia har beviljat oss telefon abonnemang osv. Min mor har också kommit hitt på besök och insjuknat i skället kancer. Hennes medicinskt vård under 2006 har vi bekostat via StockholmsCare och till slut begravt henne här i Sverige. 2007 har sonen och jag delat på verksamheten och han bedriver AB-s verksamhet som VD och han har sina anställda. Mitt företag är ansluten till Målar Ettan/facket/ och i och med i FORA. Har bra relationer med lokala Arbetsförmedlings kontur vilka förser oss med arbetskraft och profiler som saknas inom verksamheten. Bege företag har sin redovisnings byrå och sin Auktoriserad Revisor. Samtliga familj medlemmar har PPM och deklarerar varje år som vilken som hälst annan Svensk medborgare fast med undantag att vi får inte nyttja vård. Tack och lov är vi friska och piga än så länge. Och när det behövdes hade vi betalat vara läkarbesök med par tussen kronor/besök samt mediciner osv. Dessutom för vi inga förmåner som tex att bli sjukskrivna vilket har våra anställda. Lite ironiskt men vad gagnar det att klaga och hamna i självömkan. Dottern har även börjat plugga 100 % och har fast anställning 50 % på ett annat ställe som "mattant". Frugan sitter inte häller med händerna i kors utan jobbar som volontär på samma skola som dotter. Sonen har nyligen träffat en tjej som är svensk medborgare och hon har flyttat ihop med honom. De väntar på sitt första barn runt den 1 februari 2009. Inte vet jag vad mer kan jag säga förutom att vi har hittills bott i Sverige, Jag 12 år och min familj sex år. Att vi har inte blivit Sverige till ekonomisk last. Snarare kan man säga tvärtom: Vi har betalat Flera miljoner kronor i löner till vara anställda, Flera miljoner kronor i moms, Flera miljoner i skatt och arb.givar avgifter, Många fler miljoner till våra leverantörer som ALCRO BECKERS, BEIJER, SPEKTRUM, samt Flera miljoner till olika företag vi har lejt in som underentreprenörer. Dessutom Polisen i Uppsala har stoppat mig vid en rutin alkotest och tagit mig till Polis huset i Uppsala. Där förhörde de mig och sedan att Länspolismästaren har fattat beslut släppte de mig fri. Hälsning från Polisen sida var: ”Gå och fortsätt göra rätt för sig så behöver Du inte oroa dig för din framtid här i Sverige”. Av de har jag blivit uppmanat att uppsöka även Länspolismästaren innan jag kontaktar Migrationsverket. För tydligen hade hon haft ngn kontakt med ngn från Migratinverket. Jag kommer inte ihåg hennes efternamn men vad jag mins hete hon Ebba. Snälla, missförstå mig inte. Avsikten med att skriva detta brev är varken att skryta eller klaga på något eller någon utan att i korthet lägga fram fakta och be om råd: Hur gör vi nu och vad som behöver göras för att vi skall rätta till den situation vi befinner oss i dag? Vem skall vi vända oss till och prata förnuftigt om lösningen? Naturligtvis har vi avsikt att fortsätta leva och bo i landet så gott som tills vara dagar har runnit ut här på jorden. Innehållet av fakta kan styrkas även skriftligt och för samtliga tar jag personligen fullständigt ansvar. Må Gud ge Er sinnes frid och riklig välsignelse. Tacksam Trajkovic Ljubisav 070 88 88 714 Kungsängen;2009.01.26 PS. Undrar verkligen har vi tappat förstånd och även nu när de flesta säger upp folk - Säger vi upp de som anställer? Underligt eller hur?

      29 januari 2009 00:45 av: Ljubo

    Skriv en kommentar    
    Användarverifikation Bild för användarverifikation  

    Göran

    Om mig

    Arkiv


    Taggmoln


    Om en kommentar är olämplig skicka ett mail till: blogg@missionskyrkan.se
     

    Svenska Missionskyrkan

    Missionsgåvan till det gemensamma >