Ton, blick, värme och delaktighet
16 oktober 2009
I början av veckan tillbringade jag ett par dagar i S:t Jakob av Nsibins Katedral i Södertälje. Katedralen tillhör den syrisk-orodoxa kyrkan. Vi var 17 kyrkoledare från de fyra kyrkofamiljerna inom Sveriges Kristna Råd ( Lutherska, Katolska, Ortdodoxa och ”Frikyrkliga”) som samlats för samtal, bön och gemenskap.
Vi brukar samlas på det här sättet varje år. En god tradition. Nu var det alltså den ortodoxa familjen som stod för värdskapet. Ett gott sådant, både när det gäller mat och delande av sin gudstjänsttradition.
Det är klart att vi andra förstår knappt något av språket i andakter och gudstjänster när det gäller glosor och grammatik.
Jag tänkte på det. Här sitter vi ett stort antal präster och prelater och upplever en viss känsla av utanförskap. En nyttig erfarenhet då det ju är på samma sättför många människor som kommer till våra egna kyrkor . Även om de, i och för sig, förstår språket så kanske de inte förstår vad vi ”vill säga”. Budskapet når av olika anledningar inte fram.
I gudstjänstgemenskapen i Södertälje gick budskapet, trots språkförbistringen, fram ändå!
Det handlar alltså om mer än ord. Det handlar om ton, blick, värme och delaktighet på ett djupare plan. Då kan jag sitta där och tillbe och sjunga med på mitt sätt och det är ok.
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.