En församling ska inte tillåta "profeter" likt Fossmo

12 februari 2009

 

Jag lovade att återkomma med någon kommentar efter samlingen i Uppsala Universitet förra torsdagen.

Först kan vi konstatera att det är mycket Knutby nu. Ikväll sänds första delen av tre i en dramadokumentär i TV kallad ”Vägen hem”. Sedan tar Janne Josefsson upp ämnet för debatt i sitt program.

Salen i Uppsala var fylld till sista plats. Det var med viss spänning jag satte mig där framme i panelen som alltså bestod av mig, Ulf Ekman, Ragnar Persenius och Sten-Gunnar Hedin. En påläst och tuff moderator, Anne-Louise Eriksson, gjorde allt för att få oss att lämna diplomatin därhän och utmana varandra och ledarskapet i församlingen i Knutby.

Det som också gav det hela en viss prägel var att ”halva församlingen” från Knutby fanns på plats. När pastor Gembäck fick ordet för att berätta om församlingen idag tog han tillfället att, som jag upplevde det, skylla allt på Fossmo. Det är kanske förståligt på ett sätt, men samtidigt ett mindre lyckat sätt att komma undan sitt och övriga i styrelsens ansvar.

Ett sammanhang där församlingen tillsammans tolkar Guds ord och där demokratin får råda fullt ut ska inte tillåta att ”profeter” likt Fossmo ska få det utrymme han tog sig och gav åt andra som förmodligen backade upp honom rejält.

I mitt sista inlägg i debatten ville jag ändå uttrycka några ord av medkänsla för de människor som drabbats så hårt i församlingens gemenskap och närhet. Människor har ju faktiskt dött, andra har förminskats och förtryckts.

Något bör vi lära oss av detta,  oavsett i vilket kristet eller icke kristet sammanhang vi lever våra dagar.

Göran


 

Göran

Taggar:



    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. I Missionskyrkan är det oftast den falska snällheten som tillåter att vissa personer får en plattform för sina egna maktambitioner. Dessa ambitioner är ofta dolda bakom falskt hävdande av "andlighet" eller det egna tolkningsföreträdet av Bibeln. I Missionskyrkan behöver vi värna om den gamla devisen "Liv, Frihet, Gemenskap" och se till att inte enskilda blir småpåvar över andra.
    2. Auktoritära patriarkala pastorer inom Missonskyrkan har jag erfarenhet av.Det mest skrämmande är deras nästan totala brist på ödmjukhet och självkritik.Pastorn står mellan människorna och gud och har tolkningsföreträde av bibeln. Önskar en Fri Kyrka med öppen debatt,där olika åsikter kan leva i dialog.
    3. Varifrån kommer den auktoritära ledarstilen,för inte tror jag det är Jesus Kristus. Willow Creeks ledarskapssyn , kanske fel använd Alpha med sin kraftiga betoning av andens gåvor och helande. Varför inte Fria församlingar utan vare sej Alpha och Willow Creek uppbyggda med stor lyhördhet och ödmjukhet att tjäna alla människor.
    4. Vill påminna om att det just är i s.k. fria församlingar som risken för att det går snett är som störst. Knutby är ju ett exempel. I Missionskyrkan är ju varje församling självständig, men lever i gemenskap med andra församlingar genom vårt samfund. T.ex. har distriktföreståndarna bara en rådgivande roll när problem uppstår. Det är den lokala församlingen som har att fatta de avgörande besluten. Själv tycker jag att samfundet borde ha en starkare ställning som skydd och stöd för den lokala församlingen, inte minst för de mindre. Det gäller både gentemot sådana medlemmar som jag syftade på i förra inlägget och naturligtvis också pastorer om de beter sig som Benny hävdar.
    5. Skilj på människor som begår kriminella handlingar. Och församlingslivet. Auktoritära ledare inom Missionskyrkan, eller andra församlingar såsom Knutby, är ett helt annat problem. Vilken ledare inom Filadelfia, eller annat samfund, har mod att flytta till Knutby och förändra idag? Ulf Ekman? Göran Zettergren? Martin Lönnebo? Eller jag själv? Kan en församling även vara öppen för en människa som avtjänat allvarlig dom, och vem ska ta ansvar om återfall i allvarligt brott? Jag knäpper mina händer, ber en bön, och vänder mitt ansikte korset. Men får jag bönesvar?
    6. I Metodistkyrkan har vi en god tanke om att kallelsen till pastor bekräftas av den församling man tillhör och prövas sedan inför medlemskapet i Årskonferensen. Vi har ett individuellt ansvar, i vår relation med Gud, och vi har ett kollektivt ansvar där vi tillsammans tolkar budskapet och uppdraget. Det innebär inte att det ändå kan bli fel, men vi behöver kontrollmekanismer, finns Gud i kallelsen kan den bekräftas i gemenskapen.
    7. Det behövs utbildade ledare. En utbildad ledare förstår att han bara spekulerar om sakerna i Bibeln. Ledarna ska inte göra anspråk på att ha nått den slutgiltiga sanningen och generalisera den på allt och alla. Vi måste låta olikheterna leva, samleva å komma till uttryck. En församling mår bäst när olikheterna och mångfalden kommer fram.
    Skriv en kommentar    
    Användarverifikation Bild för användarverifikation  

    Göran

    Om mig


    Arkiv



    Taggmoln


    Om en kommentar är olämplig skicka ett mail till: blogg@missionskyrkan.se
     

    Svenska Missionskyrkan