Ibland studsar man till mer än vanligt!
26 mars 2009
Så var det för mig när någon visade mig på en debattartikel i Expressens nätupplaga idag, signerad Alexander Bard och ett par av medlemmarna i det liberala nätverket Liberati.
Rubriken på deras artikel lyder ”Påveförsvararna borde veta hut”.
En av dessa är alltså jag. Den andre är biskop Arborelius från Katolska kyrkan, eller ”Ratzingers man i Stockholm” för att citera Bard med flera.
Artikelförfattarna menar att på grund av att vi två har undertecknat ett dokument där vi erkänner varandras dop som kyrkor i Sverige, så betyder det, och nu citerar jag igen:
”att man erkänner att ett dop som är villkorat på så sätt att man kan slängas ut ur den kristna församlingen om man hamnat i den våldtagna flickans omständigheter”.
Det är nu jag studsar till och förvånas över hur urbota dumt dessa män kan reflektera och uttrycka sig. Hur man över huvud taget kan göra denna undermåliga analys och dra dessa konsekvenser av två kyrkors ärliga sökande efter förståelse och gemenskap – det är för mig en gåta.
Den dopöverenskommelse som undertecknades mellan Stockholms katolska stift och Svenska Missionskyrkan i januari 2007 är just detta – ett bejakande av varandras dop. Inget annat.
Detta har dock frigjort lite adrenalin så här på morgonen och nästa steg blir att ta itu med ett svar till Bard och co. på expressen.se.
Men innan jag gör det – ett sista citat från Alexander Bard:
”Ni goda kristna – skäms ni inte? Hur kan ni sitta och prata fred och medmänsklighet tillsammans med mörkrets krafter? Det är som om ett riksdagsparti skulle hålla manifestation för demokrati och tolerans tillsammans med Nationaldemokraterna i Södertälje. Vakna Anders Wejryd”.
Jo visst – det finns tillfällen när ”vi goda kristna” bör skämmas. Jag tillstår det. Men frågan är om det inte är Alexander Bards tur, den här gången?
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.