Omöjligt att förstå

16 januari 2010

 

Det är egentligen omöjligt att förstå det som hänt. Rapporterna är för hemska och det mänskliga lidandet utan slut. Katastrofen drabbar Haiti, ett av världens fattigaste länder. Tre miljoner människor är direkt drabbade och på nyheterna talar man om över ett hundra tusen döda.

Och här är jag, tillsammans med ett par hundra förtroendevalda och anställda i Missionskyrkan på konferens, i Linköping. Vi har det gott tillsammans – i gudstjänster, bibelstudium och livsnära samtal. Vi har längtat till mötet med varandra, och med Gud. När jag läser program och pejlar läge och stämning så bådar det gott.

Men det är det där med bilderna. Bilderna på flickan med de skräckslagna ögonen. På armen som rör sig där den sticker fram ur ruinerna.  Bilderna visar en och samma sak – förödelse. I Linköping ber vi naturligtvis för alla drabbade i Haiti. Vi tror att den bönen ger både kraft, möjlighet och tröst! Och vi offrar till katastrofens offer. Missionskyrkan har inget eget arbete i Haiti. Igår kanaliserade vi våra pengar via Svenska kyrkan, på det sättet kan vi vara med och bidra. Baptistsamfundets arbete är ett annat alternativ.

Men det är det där med bilderna. Som berör och utmanar. Och som kräver. De kräver att jag, och hela kyrkan, tar världen på allvar. Att vi hämtar kraft i mötet med Gud och varandra men att vi aldrig låter oss nöja. Inte så länge rapporter om människors ofattbara lidande når oss. Eller?

Göran

Taggar:


    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. Tar världen på allvar.......De orden dröjer kvar hos mig. Hur gör vi det? Kan det vara så att vi är inne i en brytningstid som kräver helt andra saker av oss i kyrkan än vi har förstått? Att det handlar om att gå i täten för att bryta västvärldens rofferi och lägga in en ny växel för att visa vår solidaritet med handling och stor respekt. Jag är medveten om att detta är inga nya tankar, men vill Gud visa oss en ny väg som är framkomlig? Att livet är mer än all den materialsim vi omger oss med som bara är för mycket. HUr kan vi vara en vågskål som bryter igenom och som på lång sikt kan visa på en Gud som bryr sig om världen på ett konkret sätt? Nej, låt oss aldrig nöja så länge människor lider och har det så svårt som på Haiti. Frågorna är så många och jag tror att jag inte är ensam om att bönen är viktig, men att det samtidigt skulle stämma oss till mer direkt handling. Att det inte får stanna vid orden utan utmana oss mer. Gud hjälpe oss!

      17 januari 2010 14:13 av: A-G O Berggren

    2. Ja det är svårt att förstå och tanken går även till andra katastrofer, men också till bibelns ord om att å ena sidan denna världen (inklusive naturen) är i den ondes våld och å andra sidan att Jesus är den legitime härskaren även över denna världen (inklusive naturen), samt å ena sidan Hesekiels ord om att Gud drog bort sitt beskydd från Sodom (bland annat) för att de inte tog hand om sina fattiga och å andra sidan Jesu ord om att de som drabbades när tornet i Siloam föll inte var mer skyldiga än vi andra.

      17 januari 2010 19:00 av: Anders Henningsson

    3. jag funderar på det A-G O Berggren skriver... vad egentligen kyrkan ska ta ansvar för... och orden från igår i gudstjänsten får mig att fundera över mig själv och min oerhörda egoism: "Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd, er lön på sådant som inte mättar?" Jes 55:2. Ja, vad ska egentligen en kyrka syssla med? Vad är vårt existensberättigande? Om vår kyrka med alla dess medlemmar skulle försvinna nästa vecka, kanske genom ett uppryckande :) , skulle någon märka det? Skulle någon sakna den? Eller om vi upplöser vår församling själva, är det någon förutom medlemmarna själva, som kommer att bli ledsen eller drabbas? Jag funderar över det.

      18 januari 2010 11:08 av: Anders Axelsson

    4. Anders Henningssons kommentar visar återigen på frågan om vilken gudsbild och bibelsyn vi har. Även i denna fråga. Och i de flesta frågor/problem som uppstår. Och dessa uppfattningar styr våra liv oerhört mycket. Tror jag. ATT naturkatastrofer inträffar beror, enligt min uppfattning, inte på Gud eller synd eller ondska, utan på att jorden är en levande organism. Allt som lever drabbas av lidande. Just bara för att det lever. I varje människa händer det då och då "naturkatastrofer", något går sönder eller blir angripet av sjukdom. Just bara för att hon lever. Och allt gör ont och blir svårt att hantera. Då behövs människor och ömhet. Så tänker jag.

      18 januari 2010 11:19 av: Anders Axelsson

    5. Jag håller med dig i din syn Anders att det behövs människor och ömhet. Och jag är absolut inte färdig med de funderingar jag hade i mitt förra inlägg. Men det är svårt att se och höra alla nyheter från Haiti och undra hur har det kunnat bli så?! För landet har ju varit försummat länge vad jag förstår. Det är ju ett komplext problem, men säkert har länder som Spanien och Frankrike sin del i orsakerna i och med kolonialismen. Men nog måste det i viss mån vara själviska och egoistiska krafter som ligger bakom i och med att landet blivit exploaterat i viss mån? Tyvärr är Gud beroende av oss människor på gott och ont och låter vi annat ta över än andras bästa, då blir det fel. Men skapelsen är skadad det är bara att konstatera och jag tror det beror mycket på vårt sätt att leva inte minst i västvärlden. Att det blir mer jordbävningar och andra naturkatastrofer har med miljöförstörelse att göra. Frågar mig själv; kan jag göra något mer än stödja organisationer som diakonia och vårt missionsfält med pengar och ge vettig information? Är jag redo att byta livsstil helt och håller för att göra något riktigt konkret? Eller finns det en annan väg? Så går mina tankar. I vilket fall tycker jag att det är viktigt att stanna upp och ifrågasätta sitt eget sätt att leva. Men det är inte lätt att vända den utveckling vi är inne i. Gud behöver verkligen leda oss idag och ge oss impulser på den plats vi verkar.

      18 januari 2010 12:16 av: A-G O Berggren

    6. När jag tittar på scenerna från Haiti mår jag nästan illa. Är det skuld över hur bra jag har det i mitt radhus med min familj, mitt jobb min trygga nästintill förutsägbara livslunk? Nyhetsfirmorna gör allt för pumpa ut maktlösheten genom skärmen. Det enda som ekar i mitt huvud är: Vad spelar det för någon roll om jag gör något. Jag läste att någon kristen emerikansk profil tyckte att nu har haitierna fått sitt straff. De tror inte rätt. Bra sätt att slippa bry sig på.Frågan är ju vad jag kan göra. Pengar? Reagerar vi annorlunda när katastrofen hamnar i Kao Lahk eller utanför Utö eller i Göteborg? När min eller din väns vän var den som råkade ut. För att avsluta:Att vara maktlös är jobbigt. Att vara mitt i katastrofen väcker beslutsamhet men behöver stöttning utifrån. Sök rätt på en kyrka som SMF samarbetar med se till att pengarna kommer dit. Då är du inte maktlös längre!

      18 januari 2010 22:40 av: Magnus Salomonsson

    7. Anders Ax min bibelsyn är reaktionär (en enda författare, många nedtecknare och två förbund), kreationisternas bibelsyn kan man väl kalla konservativ eller aristotelisk men vad kallar du din? (postmodern?) Sedan undrar jag om inte de flesta här varken har min, din eller kreationisternas bibelsyn. Och, vore inte frågan om bibelsyn lämpligare att samtala om på Skutan än på bloggen?

      19 januari 2010 01:49 av: Anders Henningsson

    8. Anders Axelsson den gode guden kallar judar och kristna JHV muslimerna kallar honom Allah och Mazdaisterna kallar honom Visheten, och tror på kärlek, ömhet och medmänsklighet. Kristna har lite olika bibelsyn men alla tror vi att Jesus var JHV:s son. Varför vill du splittra oss med ditt tal om olika bibelsyn?

      20 januari 2010 05:34 av: Anders Henningsson

    9. Anders H: Jag vill inte splittra oss. Jag bara funderar på hur vi tänker och vad som driver oss. Och åt vilket håll vi driver. Och vilka som "gör Guds vilja". Och varför. Och vad som är "Guds vilja" egentligen. I Haiti finns det många nu som gör Guds vilja. Och många som inte gör det. Sjukvårdspersonal gör oftast Guds vilja, tror jag. Oavsett religiös tro. Det viktiga är väl vad vi gör, inte vad vi tror. Är det splittrande tankar?

      20 januari 2010 12:23 av: Anders Axelsson

    10. Anders A, nog vill nästan all sjukvårdspersonal patienterna väl, det ingår faktiskt i yrkesrollen och rötäggen är få och när jag själv arbetat i vården (exempelvis som barnskötare på vårdavdelning) så är det ganska sällan det känts som om man deltog i en variant av Milgrams experiment (å andra sidan har jag en bekant som har svårt för att få vård för att hon en gång gjort en anmälan och fått rätt). Förhoppningsvis gör vi alla, oberoende av yrke för det mesta Guds vilja. // Men hur är det, beror det inte mera på vår omgivning och vår uppväxt miljö än vårt eget val om vi har kärlek att dela med oss av eller inte? // Fast å ena sidan man blir ju inte kristen för att man är duktig på att göra Guds vilja, utan för att man inte klarar av det utan behöver Guds hjälp (inte bara för att finna Hans vilja) utan framför allt för att kunna göra Hans vilja. Å andra sidan vad vi i våra hjärtan hoppas och tror på påverkar också våra handlingar. Paulus hoppades på en värld där värdet inte berodde på om man var Jude eller Grek, man eller kvinna, träl eller fri (barn, vuxen eller pensionär, svart eller vit skulle han kanske ha skrivit idag) han satsade på det, och fick även se en början till förändring i den riktningen i de kristna församlingarna (jämfört med omgivningen).

      20 januari 2010 23:12 av: Anders Henningsson

    11. Anders Axelsson. Du har ett e-post. Kolla det. Jag tror på dig! Hej! Ursäkta att jag inte håller mig till ämnet just nu men det är jag inte ensam om däremot gör e-posten till Anders det.

      22 januari 2010 22:12 av: ---

    Skriv en kommentar    
    Användarverifikation Bild för användarverifikation  

    Göran

    Om mig

    Arkiv


    Taggmoln


    Om en kommentar är olämplig skicka ett mail till: blogg@missionskyrkan.se
     

    Svenska Missionskyrkan

    Missionsgåvan till det gemensamma >