Den 15 oktober

15 oktober 2010

 

Idag är det den 15 oktober.

För mig känns det som om jag talat om detta datum under en väldigt lång tid innan vi nu är där.
Jag har förmånen att resa i landet och medverka i gudstjänster. Så gott som alltid så följer därpå ett kyrkkaffe och samtal.
Under senaste året har då samtalet om en eventuell ny kyrka varit det mest angelägna ämnet.

Idag är så dagen då våra remissvar ska lämnas in.
Det har varit, och är, ett påtagligt engagemang. Många är tacksamma över texterna och kanske framför allt för det samtal det satt igång av teologisk art i deras församlingar. Andra är kritiska och önskar en hel del justeringar och förändringar.

Nu börjar ett hästjobb för dem som ska sortera i allt detta och sedan i mars vara klara med ett nytt utkast som vi sedan får del av inför konferenserna i juni.
Jag är övertygad om att de flesta vill ha en förnyad kyrka och detta oavsett vad den kommer att kallas och hur den är organiserad utifrån sin konstitution.
Vi vill, som visionen anger, vara en kyrka utmanad av Jesus och samtiden.
Vad ser du som de största utmaningarna i vår tid?

Nu vill vi önska gruppen som har ansvar för att behandla remisserna ett stort lycka till och, inte minst, Guds ledning och välsignelse

Göran



Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

Kommentarer:

  1. Vad ser du som de största utmaningarna i vår tid? var frågan här. Vad gäller kyrkan tänker jag spontant: Att man får vara den man är.
  2. Anders, tror du inte att det blir besvärligt i församlingen, om alla får vara sig själva? Tänk en församling med den girige direktören, sprutmissbrukaren, den skattefifflande hantverkaren och den stenkastande AFA-medlemmen. Finns det inget behov av omvändelse i din kyrka?
  3. Självklart finns löftet om omvändelse... men vore det inte underbart med församlingar där alla är välkomna oberoende världens epitet?
  4. Sven: Tror du att det funkar så i en kärleksfull gemenskap? Och att vara sig själv; tror du verkligen det är att vara sig själv det du räknar upp? Att ändra sin livsinriktning, omvändelse, sker väl av sig själv i en kärleksfull och öppen gemenskap. Där man får vara den man är. Som det står i Psalm 90: "Bli den du en gång var". Det oförstörda barnet. Utan rädslor i en trygg famn. Sven, vill inte du vara dig själv? Hemma, på arbetet, i kyrkan? Vem blir du när du inte kan vara det? Kanske en "girig sprutmissbrukande direktör som arbetar svart och kastar sten. Tänk lite längre, Sven.
  5. Men girighet kanske är genetiskt betingat och ingenting att göra något åt? Det finns ju andra synder som sägs vara det. AFA-medlemmen uppfattar sig som frihetskämpe och det låter ju bra. Och svartjobbaren tycker ju att han har rätt till det eftersom andra skor sig på annat sätt. Det är väldigt olika vad folk tycker är en juste livsstil. Hur kommer du förbi att få dem att ändra sig, utan att påpeka att de har fel?
  6. Måste vi påpeka att någon gör fel eller inte "lever rätt"? Vad har hänt med trons sprängkraft som kan förändra människor innifrån? Inte för att vi vill eller pekar på eventuella brister, utan för att vi lever i kärleksfull tillit till att kraften i budskapet är starkt nog för att påverka - utan att någon ska peka ut, fördömma eller tala om för någon annan att "så får du inte göra". Nu börjar säkert någon vän av ordning att märka ord. Självklart menar jag vi ska hjälpa varandra genom att påpeka brister. Men kärleken i budskapet tycker jag, måste få övervinna allt och vara ledstjärnan.
  7. Lena, Anders m.fl. Ge gärna exempel ur verkligheten på den totalt kravlösa gemenskap, där detta fungerar! Jag tror inte att den finns. Det här verkar mest vara den totala konflikträdslan hos oss svenskar. Det leder i slutändan till likgiltigheten som ideal, dvs. "sköt dig själv och skit i andra". Den synen fungerar i den "gemenskap", där man aldrig kommer så nära varandra, att man måste ta tag i det svåra. Kanske är det därför därför ytligheten breder ut sig även i kyrkorna. Det är bekvämare att inte bli alltför involverade i andra. Då slipper man ta tag i problemen, som dyker upp i alla djupa relationer.
Skriv en kommentar    
Användarverifikation Bild för användarverifikation  

Göran

Om mig


Arkiv



Taggmoln


Om en kommentar är olämplig skicka ett mail till: blogg@missionskyrkan.se
 

Svenska Missionskyrkan