Predikstolens roll
07 oktober 2010
I morse lyssnade jag på radions P1.
Man hade bjudit in vad man kallade Svenska kyrkans chefsteolog, Christina Grenholm, och författaren och debattören Göran Skytte.
Ämnet var om huruvida predikstolen blivit mer politiserad.
Du förstår säkert att det var utifrån biskop Eva Brunnes predikan i Storkyrkan och Sverigedemokraternas uttåg under denna predikan.
Grenholm menade att predikan var bra och att det alltid är förkunnarens uppgift att stå upp för människovärdet och att Brunne därför inte gjorde några övertramp.
Skytte menade att det som var olämpligt var att också åberopa den demonstration som dagen innan ägt rum i Stockholm och som utpekade Sverigedemokraterna som främlingsfientliga.
Själv var jag inte med på gudstjänsten eftersom jag då var med i en paneldebatt om diakonin i kyrka och samhälle idag och i framtiden. Debatten var ett led i firandet av att Hela Människan fyller 90 år.
Men jag var sedan med i riksmötets öppnande, och i samband med minglet efteråt så pratades det ju mycket om detta bland riksdagsledamöter och andra inbjudna.
De flesta menade, likt jag, att det var ett etikettbrott och ytterst olämpligt att på detta sätt demonstrera sitt misstycke mot ett budskap om allas lika värde.
När jag läser predikan i efterhand så är det en predikan som talar rakt in i lyssnarens vardag och kommande uppdrag, och som samtidigt tydligt talar om allas lika okränkbara värde. Det är inget i hennes predikan som inte många, många andra präster och pastorer förkunnar.
När det gäller statsministerns regeringsförklaring så var jag glad över hans tydlighet där han bland annat påpekade att det inte kan vara invandrarnas fel att vi i vårt samhälle inte fullt ut klarar migrationspolitiken!
Men frågan idag gällde alltså: Hur politisk bör och får man vara i predikstolen?
Hur tänker du?
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.