Sent i går kväll
21 oktober 2010
Sent igår kväll landar flygplanet på Arlanda.
Vi hade haft några goda dagar i Barcelona och nu är det dags för flygvärdinnan att hälsa oss välkomna till Arlanda och Stockholm.
Du som nu och då flyger vet att snart kommer de sedvanliga fraserna om att sitta kvar tills skylten med säkerhetsbälten är släckt. Att vara försiktig när man tar ner saker från hyllan ovanför våra säten. Att det varit trevligt att ha oss med på denna resa och att vi är varmt välkomna tillbaka till just deras bolag vid ett senare tillfälle!
Men, nu händer något som jag inte varit med om tidigare.
Innan vi landar och formalia tar vid så uttrycker sig flygvärdinnan nästan poetiskt om den vackra höstkvällen utanför våra små fönster och hon fortsätter med att konstatera att vad kan väl nu passa bättre än att sjunga en visa.
Så sjunger hon andaktsfullt Evert Taubes vackra sång:
”Som stjärnor små på himlen blå de vinka till varann,
Så gör du och jag min vän för kärleken, för kärleken
emellan mig och dig”
Under tiden hon sjunger släcker alla sina läslampor. Det blir alldeles tyst i en slags vördnad mot det vi får uppleva och när sången tystnat kommer en sådan där lagom varm och stark applåd.
En sång, ett budskap där vi minst anade det!
Har du något exempel på när orden eller tonerna blev helt annorlunda, vid en oväntad plats och en stund av magi infann sig?
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.