Sårbarhet
22 december 2010
Vår kommunikationsavdelning på Missionskyrkans kansli har i dagarna påmint oss om att det snart är dags att lämna in manus för årsberättelsen. Dags att sammanfatta ännu ett år av vårt gemensamma liv i Missionskyrkan alltså.
Det är sådana tider nu när året går mot sitt slut. Jag fick igår en bok som heter ”Hopp och verklighet”. Det är en årsbok för kristen humanism och samhällssyn 2010.
K G Hammar skriver i sin artikel med rubriken ” Att själv vara en del av sitt eget hopp” om modet att våga vara sårbar, våga leva utan garantier, utan säkerhet. Ord att reflektera över för oss alla när året går mot sitt slut och vi snart skriver 2011.
Jag tänker - Kan vi inte både ha kvar vår trygga Missionskyrka och samtidigt gå in i en ny kyrka. Det vore väl bra?
Visst vore det skönt att gå in i ett nytt år med både livrem och hängslen. Men så är ju livet inte beskaffat. Vi har inga som helst garantier när det gäller vår framtid. Det är livsfarligt att leva, man kan rent av dö. Utifrån en kristen tro kan i och för sig värre saker ske!
K G Hammar citerar också den tänkvärda dikten av Margareta Ekström där hon på sitt sätt talar om sårbarheten som en livets förutsättning.
Margareta kallar sin dikt för
INSTRUKTION FÖR SKALBAGGAR
”För att man ska kunna flyga måste skalet klyvas och den ömtåliga kroppen blottas
För att man ska kunna flyga måste man högst upp på strået också om det böjer sig och svindeln kommer
För att man ska kunna flyga måste modet vara något större än rädslan och en gynnsam vind råda”
Kära läsare av min blogg – GOD JUL o GOTT NYTT ÅR!
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.