Ett smittande föredöme

04 mars 2010

 

Svenska Dagbladet har en artikelserie som de kallar ”Guds återkomst”. Det har varit flera tänkvärda artiklar som visar att ämnet berör.

Idag läser jag på tidningens hemsida några av de läsarbrev som tidningen tagit del av. Responsen har varit mycket stor.

Jag grips av ett läsarbrev från en kvinna som är 90 år gammal. Hon skriver om hur hon varje morgon lägger sitt liv i Guds händer. En dag i veckan besöker hon fångar på häktet i Stockholm. En dag i veckan läser hon sagor på Dagis. En dag i veckan sitter hon och pratar med flyktingar och hemlösa.

Måndagskvällar leder hon en ekumenisk bönegrupp och fredagskvällar är hon ute på stan med bullar, smörgåsar och kaffe…

Man frågar sig: Hur orkar hon?  Kvinnan svarar själv: ”Det är Gud som ger mig kraft. Utan honom kan jag inte göra någonting”

Jag undrar om inte aposteln Jakob gläder sig i sin himmel.  Han som i sitt brev undervisar oss om att en tro utan gärningar är död.

Denna kvinnas förhållningssätt till livet, medmänniskan och tron visar på ett föredöme som gärna får smitta fler av oss när vi funderar på hur en Jesu efterföljare, församling och kyrka ska vara verksam i vår tid.

Göran

Taggar:



    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. Hennes föredöme är exemplariskt! Det är ju precis som du säger att tro utan gärningar är död. Ibland känns vägen lång att bygga upp förtroende mellan oss människor och man misströstar för det tar sådan tid. Men jag är övertygad om att det finns ingen bättre väg. Det kan ju vara en konst att bjuda på sig själv för det är ju vad som krävs. Gud vill verkligen vara med oss!
    2. Jag har själv en uppväxt inom missionskyrkan och min erfarenhet är den att synen inom frikyrkan är att ju mer du presterar desto bättre anses du vara både i Guds och människors ögon. Man blir i mycket bedömd utifrån vad man gör istället för utifrån vem man är. Något som kan leda till en känsla av att inte duga. Prestationsångest helt enkelt. Därför blir jag inte imponerad av en berättelse som den du beskriver här ovan. Det liv denna 90-åring lever är så långt från det liv jag själv skulle vilja leva om/när jag blir gammal. Då, om inte förr, har man rätt att vila. Nu gör kvinnan i ditt exempel säker detta av kärlek till både Gud och människor, men jag anser för den skull inte att detta är ett smittande föredöme. Inte i mina ögon i allafall.
    3. Till Stina: Jag tycker din reflektion är väldigt intressant. Märk väl att det är hon själv som skrivit insändaren, om sig själv. Men tydligen är hon själv nöjd med sin insats. Hoppas andra tycker om henne. Om jag skulle välja att träffa dig eller hon skulle jag absolut välja dig. Haha. Håhå.
    Skriv en kommentar    
    Användarverifikation Bild för användarverifikation  

    Göran

    Om mig


    Arkiv



    Taggmoln


    Om en kommentar är olämplig skicka ett mail till: blogg@missionskyrkan.se
     

    Svenska Missionskyrkan