Behovet av tystnad
13 augusti 2010
Vi var samlade till församlingsmöte i en församling jag tillhörde för flera år sedan.
En kvinna som var relativt ny i församlingen fick frågan av en församlingens stöttepelare hur det kom sig att hon blivit kvar i denna gemenskap.
Hon svarade att hon kommit in i en gemenskap där man kan vara tysta tillsammans!
Ett svar värt att reflektera över.
Nästa vecka ska jag tillsammans med vår kyrkas distriktsföreståndare samlas till en tyst retreat på Wettershus.
Första gången jag var med på en sådan, för många år sedan nu, minns jag att jag tyckte att det var lite besvärande med tystnaden hela tiden, inte minst under måltiderna.
Så är det inte längre. En gemenskap utan ord kan vara nog så djup i rätt sammanhang.
Nu skulle mitt andliga liv bli bra mycket fattigare utan dessa dagar.
Vi samlas på detta sätt inför en ny arbetsperiod för vi tror att det är viktiga dagar inför våra uppgifter som ledare i vår kyrka.
Meditationen, bönen, promenaden, måltidgemenskapen och andakterna stämmer oss samman och vi får rätt fokus på vår kallelse.
Vad vill Gud säga oss denna gång?
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.