Tankar från Svenska Missionskyrkan
 veckobrev 12 oktober 2006

Tro är möjligt!

Under några kvällar i september månad har jag mött församlingsstyrelser i vårt distrikt. Den tanke jag tagit upp är att tro är möjligt. Kanske är det till och med så att tro är mer möjligt än vad det varit på mycket länge. Min övertygelse är att vi i den kristna församlingen lever närmare vändpunkten än vi anar.

Om vi ser tillbaka några årtionden kan vi se en del förändringar. 60-talet var ett årtionde som betydde mycket av förändringar. Det blåste radikala vindar i samhället. Studenterna ockuperade kårhusen och ville förändring. När Kyrkornas Världsråd möttes till Generalförsamling i Uppsala var temat ”Världen skriver kyrkans dagordning”. 1969 fick skolan en ny läroplan. Då övergick man från kristendomsundervisning till religionsundervisning. Det kändes liksom i luften att nu äntligen var människan myndig, religion var ett opium för folket och tillhörde det förgångna. Kyrkan levde fortfarande med ett inflytande i samhället. Hela 43% av alla barn i åldern 4-14 år gick i söndagsskolan.
Från 60-talet och framåt har samhället präglats av materiell tillväxt.

Någon gång på åttiotalet började de stora affärerna se dagens ljus. Mordet på vår statsminister väckte oss ur vår trygghetssömn och tog vår våldsoskuld från oss. Som ett svar på det började man i samhället att intressera sig för etik. 90-talet kallades av någon för det vita årtiondet. Nationalstatens betydelse klingar idag av och vi blir mer och mer präglade av inte minst Europeiska Unionen. Samhällsbygget sker utan religiösa förtecken. Staten är sekulär. Från sextiotalet och framåt har många nya former av andlighet vuxit fram.

Inom den kyrkliga sfären kom först Jesusfolket. Det var till en början en radikal och spännande utmaning som mötte folket på gatan. 70-talet var karismakonferensernas tid. Den heliga Anden kanaliserades på ett gott sätt in i kyrkorna. Evangeliska Frikyrkan har sett dagens ljus som ett uttryck för enhet.

Nu hoppas och ber jag att kyrkomötet skall säga ja till förslaget om kyrkogemenskap mellan Svenska Kyrkan och Svenska Missionskyrkan.

Några tendenser ser jag som gör tro möjligt, ja kanske mer möjligt än vad det varit på väldigt länge. Jag tror att invandringen är god. Den har bland annat gett oss trosutövare från andra religioner som visar sin andlighet.

För första gången i vår historia har vi en generation som inte mött kristen tro mer än i religionsundervisningen i skolan, och den är av skiftande slag. Det som händer nu är också att människor, med eller utan kyrkans försorg, möter Jesus. Elisabeth Sandlund berättar om det i boken ”Drabbad av det oväntade”.

Göran Skytte skriver postillor tillsammans med en präst. Ingela Agardh berättar i SÄNDAREN nr 15 hur hon gick i väggen och mötte Jesus. Men det är inte bara affischnamn som det drabbar. Jag vet om flera personer som plötsligt drabbats av Guds kärlek i Jesus Kristus. Tro är möjligt, ja mer möjligt än vad det varit på mycket länge.

Den kristna församlingen har nu att öva på två saker. Det ena är att vänja sig vid tanken på att de som vi inte ser i kyrkan, plötsligt finns där. Med vilka attityder möter vi dem? Vänder vi på huvudet och funderar varför han eller hon är här idag? Eller har vi mentalt ställt in oss på att det mest naturliga för en församling är ett ständigt tillflöde av nya människor som finner en tro och söker gemenskap i den kristna församlingen? Vi har vant oss vid ett normalläge som inte är normalt, nämligen att vi är till för oss själva och är ointressanta för samhället.

Det andra som jag tror vi skall fokusera oss på är andligheten i våra församlingar. Vad känner och upplever nykristna när de kommer till oss i gudstjänsten? Finner de den andlighet som de upptäckt i sitt liv i församlingen?

Låt oss träna upp vår förmåga att vara välkomnande och ta för givet att människor finner Kristus och söker en andlig gemenskap.

Roland Brage
distriktsföreståndare ÖrebroVärmlandDals distrikt

..................................................................................................
Det elektroniska veckobrevet skickas till alla som har anmält sitt intresse. Anmälan görs på Svenska Missionskyrkans hemsida,
www.missionskyrkan.se/utskick