Tankar från Svenska Missionskyrkan
 veckobrev 13 februari 2007

Kära läsare,

Två angelägna samtalsdagar de senaste veckorna har gjort intryck på mig.

Har vi en gemensam framtid och vad vill vi med den? Ja, så var temat då representanter för Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan möttes i slutet av januari. Samtalet mellan tre samfund har pågått länge men med blygsam framgång. Men den senaste tiden har det fått vind i seglen.

Den personliga tonen, den generösa attityden och den stora angelägenheten hos alla som deltog gav en tillitsfull och hoppfull atmosfär. Bo Forsberg och Tomas Boström vittnade så personligt och medryckande så vi upplevde såväl väckelsepredikanten, som helgelseförkunnaren och profeten. Ja, förhållningssättet under dagen satte ett gott märke i ens liv. När nattvardsgudstjänsten som avlutade dagen var klar anade nog fler än jag att visst, vi har en gemensam framtid.

Utsatthetens ansikte var rubriken på en temadag i torsdags om att bygga gemenskaper. Utbildningscentrum på Lidingö inbjöd och många ville vara med. Prästen Olle Carlsson från Allahelgonakyrkan i Stockholm vittnade om en kyrka som möter människor precis som de har det. Varken mer eller mindre. Han vittnade om den egna utsattheten.

Harry Månsus talade om att Guds verkstad är större än kyrkan och sa bland annat att dagens unga familjer är hårt trängda och behöver vår uppmärksamhet och omsorg. Gunnel Noreliusson berättade från Munkhagskyrkans församling i Mariefred och exemplifierade sårbarheten och att skapa miljö där alla är medräknade. Det var fler kvalificerade och erfarna talare än dessa. Alla med patos och med tydlig personlig insats i full medvetenhet om att ingen av oss räcker till. Alla är vi sårmärkta. Vi måste ta oss själva och varandra på allvar.

Martin Börjesson från Socialstyrelsen sa bland annat att utsattheten finns mitt ibland oss. Väldigt mycket görs men vi måste erkänna tillkortakommandet. Vi har inte tillräcklig kunskap. Vi är helt enkelt inte bra på att hjälpa den utsatte. Det är inte ofta man hör så rättframma bekännelser. När temadagen avslutades blev det tydligt att mitt i utsattheten finns det vägar och livsvandrare som är beredda att slå följe.

Det var två dagar som inte bara passerade som goda och meningsfulla mötesplatser. De hade båda ett fokus som gladde och tog tag i en. Det var för den andres bästa. För medmänniskans skull. För att Gud älskar hela världen. För uppdragets skull och för att nåden räcker till oss alla. Ekumenik är viktigt men ännu viktigare är att vi trovärdigt är till för andra. Omsorg och diakoni och fungerande metoder är angelägna. Men ännu viktigare är att tillsammans vara med och ge människan den värdighet som Gud vill ge oss var och en. Dagar som dessa gör mig ödmjuk och engagerad. De ger intensitet åt orden: Älska din nästa som dig själv.

Lennart Johansson
distriktföreståndare
Svenska Missionskyrkan/SMU i Östra Götalands distrikt

..................................................................................................
Det elektroniska veckobrevet skickas till alla som har anmält sitt intresse. Anmälan görs på Svenska Missionskyrkans hemsida, www.missionskyrkan.se/utskick