Tankar från Svenska Missionskyrkan
 veckobrev 16 oktober 2007


Kära läsare!

För några veckor sedan fick vi besök av vänner från England. Jag undrar vad de berättar om oss därhemma.

Det är Svenska Missionskyrkan/SMU i Västra Götaland som har vänkontakter med United Reformed Church (URC) och den del som kallas Mersey synoden i området runt Liverpool. Sedan ett par år sker utbyten och kontakter oss emellan. Denna gång kom sex personer för att besöka oss och ta intryck av församlingars och SMU:s arbete. Bara ett par dagar kan vara tillräckligt för att fylla en med intryck.

Det intressanta med att komma bort är att man reflekterar väldigt mycket över hur det är där hemma. Det är som att intrycken ska tolkas genom det man tidigare känner till. Så var det också med denna grupp människor. Efter att en av oss bara börjat berätta om den församling vi först mötte så kom frågorna direkt och de var samtliga sådana att de ville översätta med hur gör vi i URC och hur är det för oss i våra församlingar. Tänk att man ska behöva åka bort för att tänka över hur det är där hemma!

En av dagarna tar vi en tur genom delar av västergötland. Vi stannar till hos en församling där man håller på med en renovering av en samlingslokal. De ideella krafterna och insatserna imponerar på våra gäster. Och när de får reda på att kyrkan hämtar värmen genom ett borrhål i berget så är det som att de inte riktigt tror på det.

Vi fortsätter till den plats där det denna dag utspelar sig scouternas Kämpalek. I ett samhälle drar 1200 scouter runt i sina patruller för att svara på frågor och lösa olika uppdrag i en tävlingsliknande lek. Vid den första stationen som vi stannar till vid ska patrullen såga upp en bit ved och sedan klyva den med yxa i två lika delar. En av våra engelska gäster är polis. Hon reagerar över att det inte finns någon som helst skyddsutrustning på plats vilket krävs enligt henne. Dessutom går flertalet av scouterna med kniv i bältet… När vi är med på prisutdelningen så häpnar nog samtliga engelsmän när de ser de fina priserna som består av sågar och stora skarpa yxor. Helt otänkbart!

Man kan inte låta någon besöka Sverige utan att bjuda på svenskt smörgåsbord med läckerheterna rå fisk och köttbullar vilket vi naturligtvis gjorde. Vi lyckades inte se någon älg men det kanske mest är tyskar som efterfrågar det. Det är roligt att vara väldigt mycket svensk och att få visa på olika saker utan att själv behöva reflektera så mycket. Det är ju så här det är och ska vara.

Tidigare i år fick jag möjlighet att besöka Liverpool som en del av detta utbyte. Där fick jag lära mig att Liverpool har tre katedraler; Romersk-katolska, Anglikanska och Anfield (hemmaarena för Liverpool FC). De församlingar och människor jag möter berättar om sin vardag och för mig berättar det om det som är min vardag. Reflektionen och tolkningen startar på en gång.

Vi besökte Bread Church på Bold street. Bakgrunden till detta arbete är att en metodistförsamling säljer sin kyrkolokal och för de pengarna låter de sin pastor arbeta med att finna en väg och ett tilltal till de människor hon möter i staden. Efter ett år samlar hon sina intryck och tycker sig höra att människor efterfrågar bröd att leva av och sätter det samman med Jesu ord: ”Jag är livets bröd”. Efter att funnit en ny lokal så kan de bjuda in till brödbakarkyrkan. Här samlas människor tre gånger i veckan för att baka bröd och att samtala om livet som det är just nu. Den fredagskväll jag var där lärde jag mig mycket teologi. När vi knådar degen så startar samtalet. Ett ärligt och roligt samtal om det som är livet just nu. Runt bakbordet får man nya vänner och när vi samlas till en andakt så fortsätter samtalet som en uttalad förbön för varandra när vi tänder ljus. Det sista ljuset tänds för Gud och Jesus ”för de har mycket att göra”. Kvällen avslutas med en måltid med grönsakssoppa och nybakat bröd. Ibland blir det på riktigt. Ord och handlingar är ett och samma. Himmel och jord förenas i det liv som är vårt. Du kan läsa mer om Bread Church på hemsidan http://www.somewhereelse.org.uk/

Du har en berättelse att dela med andra. Det kan kännas enkelt och vardagligt, inte mycket att komma med, men med nytt perspektiv och nyfikna ögon så är det spännande. Vi har många berättelser och intryck att ta del av. Det är därför det är så viktigt att mötas och dela varandras liv och vardag.

Ola Bojestig
Distriktsföreståndare Västra Götaland

..............................................................................................
Det elektroniska veckobrevet skickas till alla som har anmält sitt intresse. Anmälan görs på Svenska Missionskyrkans hemsida, www.missionskyrkan.se/utskick