Tankar från Svenska Missionskyrkan
 veckobrev 29 mars 2007


Fiaskot och den definitiva förlusten vändes...


På lördag har distriktet årsmöte i Bengtsfors. Sedan några år tillbaka börjar dagen med att vi bär in ett fång rosor och ställer det på nattvardsbordet. En ros för varje ny medlem som under året hälsats välkommen på bekännelse i församlingarna. I år blir det 105 rosor. Den här handlingen är viktig ur flera aspekter. Det ställer fokus på det som är vårt ärende. Vi får anledning att vara tacksamma över dem som under året bekänt sin tro och blivit medlemmar i församlingarna. 105 rosor blir sammantaget ganska maffigt och de senaste åren har den här siffran ökat.

Att vara koncentrerad och ha fokus på rätt sak är viktigt. Jag var på en av semifinalmatcherna i hockey den här veckan. Av idrotten kan vi bland annat lära oss att ritualer är viktigt. Entrén för hemmalagets spelare är storartad. Lagets sång visas på jumbotronen och publiken sjunger med. Ljuset i hallen släcks ner. I skenet av gasolflammor kommer hemmalagets spelare in en efter en, namnen ropas upp i högtalarna. Det är tryck i hallen. Bortalaget glider in utan uppmärksamhet. Nationalsången leds av någon duktig försångare, hela publiken står upp och sjunger med.

Redan vid första tekningen är det så spänt att linjedomaren går in och talar om för ett par spelare hur man uppför sig. Koncentrationen hos spelarna är total, anspänningen är på topp. Det gäller att prestera maximalt. Spelarna gör allt de kan för sitt lag. Ändå är det ofta ett av lagen som har det där lilla extra och kanske turen på sin sida. Efter drygt ett par timmar är det över.

I januari månad möttes de som arbetar nationellt och regionalt i Svenska Missionskyrkan. Den här gången hade vi bland annat besök av fystränaren i HV 71, Magnus Carlsson. Förutom att han är ansvarig för lagets fysiska träning är han också pingstpastor på halvtid. Det var spännande att lyssna till honom. Han funderade med oss vad vi som kyrka har att lära av elitidrotten. Här kan begrepp som träning, förberedelse, koncentration, allvar och den heta viljan vara viktiga. En sak som Carlsson kom in på var hur laget sörjer över sina förluster.

Om vi hade tydligare mål för vår verksamhet i kyrkan, skulle vi nog både glädjas mer och sörja mer. I Missionskyrkan talar vi allt tydligare om att ”Vi vill växa”. Vi kanske har en del att lära av idrotten.

Veckan som kommer följer vi i kyrkan berättelsen om det som syntes vara den största förlusten av alla. Jesus av Nasaret som var aktiv bara några år gick mot sin död. Han som hade varit så koncentrerad på andra människors behov och mött dem med befrielse och upprättelse. Det blev ett hot för den religiösa eliten. De ville göra sig av med honom. Under veckan följer vi Jesus vandring mot död och avrättning.

Nästkommande söndag firar vi i gudstjänsterna det fullständigt unika och otroliga. Det totala fiaskot och den definitiva förlusten vändes i påskropets ”Ja, han är sannerligen uppstånden”! Det finns hopp om nya segrar.


Roland Brage
distriktsföreståndare
ÖrebroVärmlandDals distrikt

..................................................................................................
Det elektroniska veckobrevet skickas till alla som har anmält sitt intresse. Anmälan görs på Svenska Missionskyrkans hemsida, www.missionskyrkan.se/utskick