|
Tankar från Svenska Missionskyrkan veckobrev 4 september 2007
Kära läsare,
Nästan varje dag tog Jill Barklem tunnelbanan från Epping till London, och hon kom att avsky det. Tågen, tunnlarna, stationerna – allt var smutsigt, nedklottrat och illa åtgånget.
För att inte absorberas av allt det destruktiva, drog hon sig in i sin inre värld, där hon skapade en motbild till all den misär hon såg. Med utgångspunkt från den bilden, byggde hon i sina drömmar upp ett helt annat samhälle än det hon såg från tunnelbanan. Ett samhälle som bär tydliga drag av det himmelrike, som Nya Testamentet målar upp som en vision av hur det en gång skall bli. Då – när Gud har blivit allt i alla - och då människan får leva ansikte mot ansikte, med Gud och med varandra. Utan rädsla!
Det samhälle Jill Barklem bygger i sin dröm, är ett samhälle där alla blir sedda och kommer till sin rätt. Där finns en klart uttalad filosofi om allas lika värde och om ömsesidigt ansvar. Den ledande i samhället till exempel, bor i den största och mest anrika bostaden. Och det betyder att han har ansvar både för att vårda den och för att några gånger per år dela den med alla andra, eftersom årets stora festligheter går av stapeln där. Hans roll gör honom inte till en viktigare person än alla de andra. Den betyder bara att han måste göra en större insats än de övriga för de allmännas bästa.
Varje privilegium medför större ansvar. Varje brist på något område kan kompenseras med en fördel.
Eftersom Jill Barklem är författare och illustratör har hon delat med sig av sin himmelsdröm i en bok som heter ”Året runt på Björnbärsstigen”. Idylliserat och miltals från den verklighet som är vår kan man tycka när man läser boken. Precis som man kan tycka att det himmelrike som Nya Testamentet målar upp som vision och löfte om en framtid som skall komma, verkar – minst sagt – utopiskt!
Men varje himmelsdröm, också din och min, är livsviktig. Inte som verklighetsflykt utan som färdriktning. ”Människan är inte där hennes skor står, utan där hennes dröm finns”, skriver Ivar Lo Johansson någonstans. Det tror jag han har alldeles rätt i.
- 17.000 scouter från hela världen möts en sommarvecka på Rinkabyfältet i Skåne
- Hundratals ledare och frivilliga funktionärer sätter till semesterveckor, engagemang, erfarenhet och kompetens för att detta läger överhuvudtaget ska vara möjligt
- ett 60-tal människor i olika åldrar samlas en helg på Stenbräckagården på Tjurkö i Blekinge för att samtala om vad det är att vara kyrka och församling
- en grupp på cirka 15 män och kvinnor tar tjänstledigt ett par dagar i veckan för att på halvtid gå på Bibelskolan Filippos i Lagan
- när församlingar och SMU-föreningar runt om i landet bjuder in till konfirmationsläsning, gudstjänster, körverksamhet, ungdomsarbete, dagledigträffar med mer
Allt detta ett utslag av att människor tagit sin himmelsdröm på djupaste allvar.
Vad förslår detta mot en värld av bly? Mot dagsnyheternas kontinuerliga rapportering om vad människan är i stånd att göra med människan? Betyder det något mer än för de inblandade, när himmelsdrömmarna konkretiseras i handling?
Ja, det är jag övertygad om!
Vi behöver goda, bärande motbilder mot allt destruktivt! För att inte absorberas av allt det onda.
En dag ska det skapas nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor och där människan får leva ansikte mot ansikte. Med Gud och med varandra. En passage på vägen dit heter att vara människa på jorden, och att vara människa är att ha fått i uppdrag och mandat att redan här och nu leva ut den verklighet som en dag skall bli den enda verkligheten. Det behöver vi också påminna varandra om! För att bli till som de människor vi är ämnade att vara; Guds medarbetare och medskapare!
Så låt oss ta våra himmelsdrömmar på så djupt allvar att de får styra vårt handlande här och nu!
Välkommen med – Du är livsviktig och oumbärlig!
Med önskan om en välsignad höst!
Gunnel Jacobsson-Kritz Distriktsföreståndare i Svenska Missionskyrkan/SMU i Södra Götaland
.................................................................................................. Det elektroniska veckobrevet skickas till alla som har anmält sitt intresse. Anmälan görs på Svenska Missionskyrkans hemsida, www.missionskyrkan.se/utskick |
|
|