Tankar från Svenska Missionskyrkan
 veckobrev 7 mars 2006

Kära läsare,

Församlingen är Kristi kropp och själva utgångspunkten för kristen gemenskap och kristet liv. Men hur möter dagens församlingar de behov av gemenskap som finns, hos såväl den som varit medlem i många år, som den som är andlig sökare?

Jag hävdar att behovet av den lilla gruppens gemenskap har ökat såväl i vårt samhälle som i våra kyrkor. Samhällsutvecklingen innebär färre naturliga miljöer där vi möts och bygger djupa och långvariga relationer mellan människor. Detsamma gäller i våra församlingar där oregelbundna besök på söndagens gudstjänst för många är den enda kontaktytan med andra församlingsmedlemmar.

Söndagens evangelietext berättade om hur Jesus utsattes för prövningar. Vi möter alla någon gång svårigheter och prövningar i våra egna liv. Hur handskas vi med dem? Kan församlingen vara till stöd och hjälp? Ja, många har goda erfarenheter, men många har också upplevt att det är svårt med den stora gruppens gemenskap när man egentligen behöver den som bäst. Då finns risken att man istället drar sig undan.

I den predikan jag lyssnade till i söndags nämndes den lilla gruppen som en möjlighet. Den kan, när den fungerar, innebära en grupptillhörighet där man lär känna varandra och bär varandra i omtanke och förbön i vardagen liksom när livet blir svårt.

Den församling där jag delade gudstjänstgemenskapen denna söndag har just inlett en satsning på att starta små grupper. De första erfarenheterna är goda. Över hälften av de medlemmar som bor på orten har kommit med och från de första samlingarna kommer goda berättelser om livsnära samtal som inspirerar till fortsättning och fördjupning.

Men det är inte bara inom församlingsgemenskapen som det finns behov av den lilla gruppen. Det gäller också i arbetet med att finna dialog om tro och livsfrågor med människor som inte är kyrkvana.

I Mellansvenska distriktet har vi gjort en undersökning om hur de som blivit medlemmar i församlingarna har fått kontakt med kristen tro och kyrkan. Här verkar den lilla gruppen ha haft stor betydelse. En del församlingar har upptäckt att det finns ett nära samband mellan fungerande evangelisation och den lilla gruppen. Vuxendialog och Alpha har blivit verktyg.   

Det finns ett behov av att bygga god gemenskap i små grupper för såväl församlingens välmående som för de enskilda medlemmarna. Dessutom behövs de för att nå nya människor med evangeliet och för det diakonala arbete som goda samtalsmiljöer innebär. Därför bör vi satsa stort på att dela erfarenheter, utveckla former, utbilda ledare samt inspirera, uppmuntra och utmana varann.

Någon har talat om att församlingen bör vara en församling av små grupper, inte enbart en församling med små grupper. Jag tror det ligger mycket i det. Alltså att den lilla gemenskapen, den livsnära smågruppen utgör en bas för församlingens gemenskap och liv.

Med vänliga hälsningar

Lennart Renöfält 
distriktsföreståndare
Mellansvenska distriktet

..................................................................................................
Det elektroniska veckobrevet skickas till alla som har anmält sitt intresse. Anmälan görs på Svenska Missionskyrkans hemsida, www.missionskyrkan.se/utskick