Tankar från Svenska Missionskyrkan
 veckobrev 9 maj 2006

Kära läsare!

Vi människor måste tillhöra något sammanhang större än oss själva och den allra närmaste kretsen. Vi är relationella till vår natur. Flockdjur skulle en del kalla det. Alla behöver vi uppleva oss sedda och behövda av andra. Det tillhör, tillsammans med de fysiska behov som mat, kläder och husrum, de grundläggande behoven för en människa. Därför är det bland det allra värsta som kan hände en människa att hon isoleras, utesluts, mobbas, inte får tillhöra.

Många har som barn, när man varit olydig, fått höra ”gå in i ditt rum!”. Och många bestraffas för brott genom att få gå in i fängelse. Om man dessutom missköter sig där hamnar man i det värsta tänkbara, isoleringscellen.

Det värsta som finns för oss är att inte tillhöra! När vi isoleras förtvinar vi, blir o-mänskliga.

I vårt samhälle har många av samhörighetsinstitutionerna förlorat sin kraft. Familjen är inte vad den varit. Släkten splittras som en följd av splittrade familjer och rörligheten som gör att vi inte längre bor samlade.

Föreningslivet men framför allt kyrkan som sammanhållande kraft i människors liv har i hög grad förlorat sitt inflytande. För många har arbetet blivit den sista Tillhörigheten. Där har man fått sitt sammanhang, sin sociala gemenskap, sitt värde. Men också arbetslivet är skört. Och arbetslösheten drabbar hårt.

Var och hur ska man få de grundläggande behoven mötta?

Häromdagen hade jag förmånen att, på ett seminarium anordnat av Missionskyrkan Utbildnings-centrum Lidingö tillsammans med bokförlaget Cordia och Immanuelskyrkans församling i Stockholm,  få lyssna till goda föredrag av två kraftkvinnor; Patrica Tudor Sandahl och Ylva Egghorn. Båda författare och personer som delar sina egna livserfarenheter med andra.

Patricia Tudor Sandahl talade, utifrån sin egen livsprocess,  om en människas utveckling genom begreppen identitet (att genomgående vara densamma), individ (det som inte kan delas) och person (då ansiktet tonar igenom masken vi bär). Och hon påminde oss som lyssnade om att vår individuella utveckling går från upptäckten av ett ”jag” till det relationella ”jag – du” och så småningom i livet vidare till ett ”du”, alltså ett större du som vi kan kalla Gud, sammanhanget, gemenskapen.
 
Kanske är det också så, tänker jag, att denna utveckling går likt en spiral genom hela vårt liv. Att vi på nytt upptäcker vårt ”jag”, fördjupar förståelsen av ”jag – du” och får en vidgad upplevelse av det större ”duet”/Gud.

Ylva Eggehorns föredrag, som också utgick från berättelsen om hennes eget liv och hur orden ständigt föddes genom kroppen, handlade därför också om denna livsviktiga samhörighet. Åtminstone var det vad jag tyckte mig höra bakom eller under orden som uttalades.

Ylva menade att det finns en ”kroppens international”. När allting i vår värld och tillvaro förändras; sociala relationer, ekonomi, politik, teknik och så vidare har vi fortfarande, i stort sett oförändrat, kvar vår förståelse av kroppen.

När till exempel Bibelns texter förmedlar upplevelser från en tid flera tusen år före vår är oerhört mycket av tillvaron radikalt annorlunda men de berättelser som relaterar till kroppens upplevelser känner vi fortfarande igen oss i. Genom alla tider och över hela världen är kroppens sinnesförnimmelser och de fysiska upplevelserna i princip de samma.

Den kristna församlingen har en oerhörd uppgift, kallelse och utmaning i att gestalta gemenskap och samhörighet i en tid som vår. Jag tror också att det är möjligt! Jag har sett så många goda exempel på levande församlingar som tar människors liv på allvar, som är inklusiva och inte utestängande, och som genom sin blotta existens blir en plats för denna ”stora du”/Gud/samhörigheten som vi människor behöver relatera till för att inte isoleras och förtvina.

Orden i 1 Kor 14 om församlingen/gemenskapen/kyrkan som en kropp är relevant läsning!

Helén Friberg
distriktsföreståndare Mälardalens distrikt

.............................................................................................. 
Det elektroniska veckobrevet skickas till alla som har anmält sitt intresse. Anmälan görs på Svenska Missionskyrkans hemsida, www.missionskyrkan.se/utskick