Gud har inga pengar, pengarna har vi!
12 februari 2009
Kära läsare!
Vi lever i en spännande tid i Missionskyrkan. Mycket är på gång ute i församlingarna och fortfarande lever många av våra anställda medarbetare i en god eftersmak efter den lyckade medarbetarkonferensen i Skövde för en dryg månad sedan.
Vi upplever en enighet i vad som är mest väsentlig för vår kyrka, nämligen detta att vi vill nå fler människor med evangeliet. - Och vi vill växa. Olikheterna i sättet att uttrycka vår tro är nödvändiga för en god utveckling i församling och kyrka.
Mångfalden ser jag inte som ett hot, däremot blir jag mycket bekymrad då jag konstaterar att vi inte når upp till det vi budgeterat när det gäller våra olika nationella insamlingar.
Hur ska vi kunna arbeta utan pengar? Gud har inga pengar, pengarna har vi!
Jag skulle önska att ni ute i församlingarna än mer aktualiserar och arbetar för att fler ska gå med i kyrkoavgiften. I princip alla medel som kommer in via denna avgift går ju direkt till församlingarnas lokala arbete bland unga och äldre.
Jag har sett en siffra som säger att Missionskyrkans medlemmar ger ca 50 miljoner till Svenska Kyrkan på grund av dubbla medlemskap.
Är detta verkligen respektfullt mot Missionskyrkan och djupast sett mot Svenska Kyrkan?
Sedan menar jag att det skulle väl inte vara omöjligt att få 1000 nya som väljer att offra via Missionskyrkans autogirot.
Tänk er att vi blir 1000 fler som ger 100:-/månad.
1000 x 100 blir 100.000.
100.000 x 12 månader blir 1,2 miljoner/år till vårt gemensamma arbete i kyrkan.
Låter väldigt enkelt när man skriver det så här, men ska det verkligen vara så svårt i verkligheten?
Du som följer debatten i TV och tidningar har märkt att det är fem år sedan som dramat i Knutby utspelades. Förra veckan deltog jag i en paneldebatt på Uppsala Universitet kring vad det var som hände och om det kan hända också i våra sammanhang.
För mig handlar det mycket om vår syn på församlingen och ledarskapet.
Det handlar om vikten av demokratin och att skapa ett nätverk i organisationen via tjänster och nämnder som kanske inte hindrar, men försvårar att en ledare/pastor som säger sig vara kallade av Gud ska få styra på ett osunt sätt. Det var ju detta som hände i församlingen i Knutby.
Igår hade jag förmånen att vara med i ett spännande samtal på vårt kansli i Stockholm. Jag hade bjudit in åtta pensionerade medarbetare som haft centrala tjänster i Missionskyrkan.
De som mötte några ur dagens ledningsgrupp var Walter Persson, Lars Lindberg, Torsten Orehag, Gösta Stenström, Bernt Wåhleman, Gunnar Marstorp, Lars G Larsson och Göran Johansson. Ni som känner igen dessa män kan ana och förstå att några timmar gick fort. Vi fick lyssna till mycken visdom och på ett ytterst konstruktivt sett , tänka framåt. Hur kan en ny kyrka se ut? Vilka möjligheter ser vi? Problem?
Vi talade om ekumenik, mission i andra länder, ekonomi och diakoni. Samtalet bjöd på en fin blandning av allvar och skratt. Vi konstaterade att förutsättningarna för vårt arbete då och nu är ganska annorlunda. Inte minst på grund av att vi minskat så radikalt när det gäller antalet medlemmar.
Ett sådant här samtal visar det vi redan visste, nämligen att vi behöver lära av och förstå vår historia för att kunna gå vidare in i en okänd framtid. Samtalet berikade oss som arbetar här på kansliet idag och vi känner en djup tacksamhet till Gud och till dess som arbetat för vår kyrka på ett så förtjänstfullt sätt under många år.
Nästa veckoslut kommer jag att tillbringa i Danmark. Där samlas Metodistkyrkan i Norden och Baltikum till konferens. Det ska bli spännande att följa deras samtal och förhandlingar på nära håll.
En ny biskop ska väljas och vi får tillfälle att avtacka Öystein Olsen som vi lärt känna som en god företrädare för Metodistkyrkans arbete i vårt land.
Gud med oss,
Göran Zettergren
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.