GF-styrelsen har under den tid som den funnits gjort ett enastående arbete. Vi som lever nära styrelsen och dess ledamöter har sett alla de frågor och ämnen de haft på sitt bord. Att de sedan har ordinarie arbeten att sköta och engagemang i hemförsamling gör inte insatsen mindre beundransvärd.

Nu har många engagerade medlemmar ute i de tre samfundens församlingar i vårt avlånga land väntat på ett namn att ta ställning till när det gäller den nya kyrkans ledare. Nyfikenheten har varit stor dels på grund av att det är viktigt vem som leder en kyrka men också för att vi som människor tycker det är lite extra intressant att följa val som detta. Det kan gälla inom politiken, idrotten, näringslivet och kyrkan.

Så kan vi då ta del av GF-styrelsens pressrelease som alltså inte innehöll något namn alls! Hos en del är besvikelsen stor och än fler är kanske lite allmänt förundrade. Andra av oss tycker att detta nog, just nu, är ganska logiskt. Men, frågor ställs likt dessa: Vad är det som sker? Hur tänker de i styrelsen? Vad är det för fel på våra kandidater?

Man kan välja att se beskedet som ett nederlag, ett misslyckande från styrelsens sida. Jag ser det som ett långt och tålamodsprövande arbete som nu är avslutat. Ett arbete för att få fram en kandidat, som man i enighet och i stor tro tänkt gå fram med i början av juni på vårt gemensamma bildarmöte. Men detta lyckas man inte med. Av vilken orsak vet man bara om man sitter i styrelsen.

Det innebär att nu bjuds vi alla in i samtalet där hemma och i våra medier ytterligare en tid. Inte med armbågen utan fullt ut! Vill vi ha ett delat ledarskap? Vilka är de viktigaste gåvorna vi vill se hos den eller de som vi vill ska företräda oss? Vad vill vi prioritera i vår nya kyrkas uppdrag? Öppenheten och möjligheten att påverka ökar alltså.

En erfaren, kunnig och interimistisk ledning kommer säkert att göra ett bra jobb under en begränsad tid. Kanslipersonal, distriktsföreståndare med sina medarbetare ute i distrikten och styrelsemedlemmar i de tre gamla samfunden kommer tillsammans med den kyrkostyrelse som blir vald under bildarmötet, hitta sina former för ett gott samarbete. - De behöver och bör få allt vårt stöd i samtal, idéutbyte och förbön.

I det som nu sker finns en viss logik utifrån det faktum att vi hela tiden, likt ett mantra, upprepat att den nya kyrkan måste få skapa något nytt och forma detta tillsammans. Allt kan ju inte vara färdigt när vi börjar leva tillsammans.

Vi har tillräckligt på fötterna för att i glädje och tacksamhet säga ja till det nya.

Att det nu blir så mycket fokus på dessa frågor är nödvändigt, men än mer nödvändigt är att se och uttrycka tacksamhet för det arbete som redan idag utförs i våra församlingar och ungdomsföreningar. Människor kommer idag till tro! Människor söker sitt medlemskap hos oss utan att för en sekund fundera över konstitutioner eller stadgar. De söker livet. De söker gemenskapen. De söker Gud.

Så här några dagar efter påsk är det inte dumt att få påminna oss alla om att vi gör det tillsammans med den uppståndne mitt ibland oss.

Han vill förnyelse och han vill vår efterföljelse.

Däri ligger den stora utmaningen!

Gud med oss