För drygt en vecka sedan öppnade en stor Picasso-utställning på konstmuséet Louisiana utanför Helsingör. Köerna ringlar långa och recensionerna är överlag mycket positiva. Många av recensenterna tar fasta på bredden i Picassos verk och i en recension uppmanas vi att inte hasta igenom utställningen utan ta ordentligt med tid för att lära känna nya sidor av denne mästare. ”Picasso är inte enbart 1900-talets mest inflytelserika bildkonstnär; han är inte enbart kubismens mästare; inte enbart en flammande protest mot krig och våld. Ta chansen att lära känna fler sidor av denne gigant. Han är så mycket mer än det vi tror oss känna och veta.”

Detsamma kan ju sägas om var och en av oss; att vi är så mycket mer än det som andra tycker sig veta om oss. Vi är så mycket mer än det vi tillåts / vågar / orkar / kan visa. Vi tilldelar varandra roller och egenskaper, som förfärande lätt tenderar att upphöjas till någon slags sanning. Någon gång händer det att en sådan ”sanning” faller sönder och man får syn på något annat, något fantastiskt och fint, hos en människa som man själv varit med om att tilldela en mindre smickrande egenskap.

Inte mycket är så härligt som när man får nåden att se den människan med nya ögon. Då känner man sig rik, glad och lite skamsen för att man inte gett sig tid att se de sidorna hos henne/honom tidigare.

Recensentens uppmaning om att ta ordentligt med tid när vi närmar oss andra människor är i högsta grad relevant för all mänsklig samvaro. Det gäller våra närmaste, grannarna, arbetskamrater, nya bekantskaper, gamla vänner som vi tror oss känna väl…

Vad människor egentligen är för varann och vad vi har med varann att göra, vet man aldrig förrän tidsdimensionen kommit till. Därför måste mycket arbete göras och mycket förtroende delas ut långt innan man kan yttra sig om vad som kommer ut av det. Man måste ha ork att vänta och se sina medmänniskor ur en annan synpunkt än ögonblickets, om något skall kunna växa. Det gäller små och stora gemenskaper, också den gemenskap som står i begrepp att bygga ny kyrka tillsammans. Måtte vi få syn på de rikedomar som var och en av oss bär på och låta det bli goda byggstenar i detta som är å färde….