Politik, pengar och predikan

29 september 2010

 

I söndags morse. På väg i bilen mot Uppsala för gudstjänst med pastorsinstallation. Bilradion är på och jag fångas totalt av det jag hör. En krönika som tycks vara en predikan över dagens evangelietext om rikedom inför Gud.  (Lukasevangeliet 12:13-21 som slutar med orden ”Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud”. Eller den gammaltestamentliga texten från Predikaren 5:9-15 som börjar ”Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar”).

Det är Nina Björk, ny krönikör i God morgon världen, som talar. Ungefär så här säger hon i sammanfattning:
”Vilket samhälle vill jag leva i? Vilket ekonomiskt system främjar vilka värden? Vilka människor i vårt samhälle och i världen runt omkring har de sämsta villkoren? Och hur förändrar vi det så att de får det bättre?

I den valrörelse som nu avslutats blev betoningen på vad jag som enskild person tjänar på att rösta på det ena eller andra partiet. Det blev en ´Jagreformens valrörelse´. Och i den fanns det inte plats för sådana frågor. Inte plats för min medmänniska. Istället skulle jag tänka på min miniräknare och miniräknaren blev till mitt viktigaste politiska redskap och min röst blev summan av en ekonomisk ekvation. I jagreformens valrörelse har man trott mig om en egoism och det reducerar mig. Man har fått denna egoism att bli synonym med politik. Men det finns annat sätt att tala på; Solidaritet. Broderskap, systerskap. Om att jag inte mår bra om inte du gör det = det politiska talet. Var det inte det politik skulle handla om? Så låt oss nu slänga dessa miniräknare och börja tala till varandra som politiska och ansvariga människor som bryr oss om hur andra har det och hur samhället formas!”.

Eller hör förresten själv vad hon så klokt och välformulerat säger: http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Fartikel.aspx%3Fprogramid%3D438%26artikel%3D4043044&h=1afa3

Så kommer jag fram till Uppsala Missionskyrka och lyssnar på den unga nya pastorn Linda Jansson när hon i sin installationspredikan pregnant och med emfas räcker fram samma evangelium som Nina Björk (som jag inte har någon aning om huruvida hon gillar att presenteras som predikant) någon timma tidigare gjort på radion.

Så här sa Linda Jansson bl a:
” Ekonomiska buffertar blir allt viktigare i ett samhälle där de flesta måste kunna köpa sitt boende. Där det inte är självklart att skyddsnätet är finmaskigt nog att fånga upp var och en som blir arbetslös eller sjuk.

Men det kan inte ha varit mindre svettigt på Jesu tid. Där var trygghetssystemet till stor del beroende av vilken släkt man hade. Ett sådant system kan fungera bra. Välviljan, eller plikten om man så vill, till varandra inom en släkt kan vara mycket stor. Frågan blir var man drar sina gränslinjer… Vilka ingår i min familj? Vilkas väl ska omfattas av det jag äger? Att inte vilja dela med sig till fler än nödvändigt är mänskligt. Men att upphöja det till ett system är beklagligt. I vårt land idag finns det många som vill snäva av vilka som ska omfattas av familjen Sveriges trygghet. Den inre kretsen kan ha det bra. Men den kretsen slutar tvärt. - Man kan undra hur rikt landet Sverige är om det slutat bjuda människor hem till sig… Hur mår ett land som sänker  blicken för världen runtomkring? Som liksom bonden (i evangelietexten) samlar i ladorna för jämnan… Som inte ser längre än till sin egen släkt, ens om de hungrande står runt ladan och bankar för att komma in. - I ett land som är rikt inför Gud råder gästfrihet. ”

Jag blev glad, befriad och fick ny lust till politiskt engagemang. Begrepp som solidaritet och gästfrihet fick ny aktualitet. Tack gode Gud för predikanter som Nina Björk och Linda Jansson!

Helén Friberg



Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

Kommentarer:

  1. Intressant och tankeväckande artikel. Samtidigt kan man ana en dragning åt ett visst politiskt håll, som jag kanske inte helt delar själv. Jag håller med om att det aldrig får handla bara om den egna plånboken. Däremot måste landets totala plånbok tas med i beräkningen. Höja bidrag och skatter är en kortsiktig lösning. Så har man gjort i många länder, där ledarna talat om solidaritet. I de flesta fall har landets ekonomi gått mot totalt förfall. Till slut finns inga pengar att vara solidarisk för och alla får det sämre. Det hjälper inte någon, mer än redan rika långivare till skuldsatta länder. Många av dagens rop på solidaritet verkar dessutom handla om "att andra ska hjälpa mig", inte "att jag ska hjälpa någon annan". Verklig solidaritet handlar alltid om vad jag kan göra för någon som behöver min hjälp - inte tvärtom. Valet är inte enkelt i den här frågan heller.
  2. Tack Helen! En kommentar till kommentaren av Sven. I vilket samhälle har ekonomin kapsejsat beroende på att man givit för generösa bidrag, eller har för höga skatter? Är motsatsen att man undergräver trygghetssystemet genom kraftigt sänkta skatter främst för de rika och låter de sjuka betala ett mer kristet system? "Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag"
  3. Sven: Floskler och tomt skitsnack om du inte exemplifierar.
  4. Har inte varit här på några dagar. Ta t.ex. alla socialiststater i Östeuropa, Cuba och Venezuela, för att ta några exempel. De senare två är mer aktuella än de österut.
  5. här kommer en ny tidning TRO och POLITIK som kan ge oss ett fördjupat politiskt samt vad Tro och Politik kan vara . http://www.tidningenbroderskap.se/index.php?page=0
  6. Hej igen Sven, dina exempel är exempel på statskapitalism, men mej veterligt har ingen av dem haft så högt skattetrycka som vi har i Sverige idag efter 4 års borgeligt styre. Dessa system är ju varken demokratiska eller bedriver en genenrell välfärdspolitk. Men hur skulle det vara att svara på den sista frågan, jag hade. jag upprepar; "Är motsatsen,att man undergräver trygghetssystemet genom kraftigt sänkta skatter främst för de rika och låter de sjuka betala ett mer kristet system? Det blir nog svårare.
  7. Statskapitalism är ju trots allt den ultimata socialismen, där staten tar hand om alla tillgångar,100% skatt, och solidariskt fördelar till var och en efter behov, som staten bedömer. (Att ledarna i dessa stater alltid har haft större behov än alla andra är ett annat problem.) Som du har formulerat frågan, är den lätt att besvara ur kristet perspektiv. Nu är verkligen inte så enkel som den rödgröna retoriken. Idiotiska regler och tillämpningar av Försäkringskassan fanns redan på S-regeringens tid. Det vittnar mer om inkompetens i utformningen av systemet. Inte ens (s) vill ha tillbaka det gamla systemet i sjukförsäkringen, där denna utnyttjades som en extra arbetslöshetsförsäkring, särskilt i glesbygden. Sjukskrivning ska vara för dem som är sjuka. Däremot måste medborgarna kunna lita på att man ska få sjukpenning om man är sjuk. När det gäller solidaritet och skatter, har jag kanske suttit vid för många fikabord, där det man tycker att de rika ska betala mer skatter och bidragen ska höjas, samtidigt som man glatt utnyttjar svart arbetskraft och myglar med deklarationer och fatighetstaxering, för att slippa betala sin egen del av skatten till det gemensamma. De "rika" är alltid någon annan än jag själv. I vårt land är de flesta rika, vilket annat land man än jämför med. Däremot behövas de riktigt rikas pengar till investeringar och skatter här hemma. Om alla flyttar till lågskatteländer, finns ingen att klämma pengar av.
Skriv en kommentar    
Användarverifikation Bild för användarverifikation  

Svenska Missionskyrkan