Vi är på väg mot en Gemensam Framtid, en ny kyrkobildning av det som i dag är Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige. Det sägs, med all rätt, mycket om det i dessa dagar. Och just nu är det ett spännande skede!
Mitt i detta skeende sker också andra viktiga processer för de kristna församlingarna runt om i landet. Frågan infinner sig: hur ser det ”landskapet” ut i framtiden, om något årtionde?
Jag är övertygad om att vi då har en ny kyrkogeografi och nya förutsättningar. Då, om sådär tjugo år, kommer vi att ha betydligt bredare ekumeniska gemenskaper på väldigt många platser.
Enskilda personer rör sig sedan länge, mellan olika konfessionella sammanhang, ”frikyrkliga” blir präster och svenskkyrkliga finner sin kristna gemenskap i en ”frikyrka” och på ett otal sätt blandas vi upp och identifierar oss inte i första hand konfessionellt utan som kristna.
Fortsatt sekularisering och urbanisering är viktiga faktorer i dessa förändringar och hur vi förhåller oss till de resurser som står till buds. På många orter kommer den svenskkyrkliga församlingen framöver att ha gemensamt församlingsliv med det som idag är t ex en missionsförsamling.
Denna process har funnits länge, den lever lokalt inte minst i gemensamt gudstjänstliv och verksamhet, och den har bl a fått sitt uttryck i den Överenskommelse om kyrkogemenskap mellan Svenska Kyrkan och Svenska Missionskyrkan som undertecknades vid en högtidlig gudstjänst i Uppsala Domkyrka 2006. Det viktigaste med den överenskommelsen är att den är pådrivare och möjliggörare för vad som sker lokalt. Denna överenskommelse kommer nu sannolikt att omprövas när förutsättningarna förändras med den nya GF-kyrkans tillblivelse.
Om jag räknat rätt finns det idag drygt 50 lokala missionsförsamlingar som har skrivit avtal med en Svenska Kyrkans församling. Dessa har godkänts av respektive domkapitel och av Svenska Missionskyrkans Kyrkostyrelse. Stolt konstaterar jag att ett tjugotal av dessa lokala avtal finns i Svenska Missionskyrkan i Mälardalen. De flesta av dessa följer i huvudsak det förslag som finns som bilaga till Överenskommelsen om kyrkogemenskap . Det viktiga är att de är tydliga uttryck för att man söker relevanta sätt för att vara Guds folk på sin ort.
I vissa fall har man redan gått betydligt längre än att konstatera att man har gemensamt uppdrag och att mötas till gudstjänst nu och då. På en del orter finns redan den dagliga och djupa gemenskapen manifesterad – man har börjat leva i lokal församlingsgemenskap. Sådana samarbetskyrkor har funnits i årtionden på olika platser i Sverige: t ex i Linköping och Karlstad.
Enebykyrkan i Danderyd är sedan några år tillbaka ett strålande exempel på hur den lokala missionsförsamlingen och Svenska Kyrkan i kommundelen funnit varandra och byggt den gemenskap som nu heter Kyrkan i Enebyberg. I samarbetskyrkan delar man vardagsliv och gudstjänst, ansvar och uppdrag. I söndags hade jag glädjen att tillsammans med distriktsstyrelsen få fira gudstjänst där och uppleva hur man växt samman på ett sätt som ger trovärdighet. Läs mer: www.kyrkanienebyberg.se
För bara några veckor sedan skrevs kyrkohistoria också i Visby. Under festliga och högtidliga former manifesterades samarbetet mellan Missionsförsamlingen i Visby och Svenska Kyrkans Domkyrkoförsamling då den verksamhet som tidigare bedrivits i St Mikaels kapell på öster i Visby flyttades till Missionskyrkan på Tjelvarvägen 4. Tillsammans med biskop Lennart Koskinen medverkade jag vid denna glädjefest då en procession gick i snöyran med de viktigaste inventarierna från St Mikaels kapell till Missionskyrkan. Där firade vi glad gudstjänst och delade en härlig måltid i vimlet av människor.
Allt är givetvis inte enkelt i dessa nybildade gemenskaper. Praktiska, ekonomiska och personella frågor ska lösas och de teologiska frågorna blir aktualiserade och konkreta. Hur firar vi gudstjänst? Vad säger vi om dopet? Vad tror vi? Vilka är församlingen? Vad är kyrkan? Vad är Guds uppdrag?
Men också detta är vår Gemensamma Framtid. Om detta sägs ingenting i materialet kring den kyrka i Gemensam Framtid vi nu planerar för. Det bekymrar mig.