Utmaning från Idrottsgalan

Kanske satt du liksom jag framför TV:n igår (måndag) kväll och tittade på årets Idrottsgala. Det är härligt att se alla de fantastiska idrottare och ledare som vi har, och har haft, i vårt land. När man summerar alla de prestationer som de bidragit med under året som gått så kan man inte bli annat än djupt imponerad. Också härligt att se hur en åldrad Sven Tumba får hederspris för sina idrottsinsatser under år som gått och inte minst för sin insats idag att ge skolbarn i Sydafrika en bättre framtid (du kan läsa mer på www.sventumba.com).

Mitt i galan så delades priset till Årets Ledare ut. Jag tycker det är extra härligt att det priset finns med, för så många ledare arbetar troget i det tysta utan att få någon belöning. Utan dem skulle våra stjärnidrottare inte kunna göra de prestationer som de gör. Utan dessa ledare skulle inte ungdomar och andra få en rimlig chans att komma igång med någon idrott över huvud taget. Påminner mig om alla de ledare som vi själva har i våra led som varje vecka möter unga och äldre för att bidra med något meningsfullt och framtidsskapande under några timmar. En beundransvärd insats!

Journalisten K-G Bergström var den som skulle dela ut priset till Årets Ledare. Mitt i hans tal så kommer helt plötsligt Väckelserörelsen med i bilden. K-G drar paralleller mellan idrottsrörelsen och väckelserörelsen och säger bland annat att när han växte upp så fanns det två församlingar och missionshus på hans ort som drev ett aktivt och omfattande arbete. Idag finns ingen av dem kvar och missionshusen är sålda, det ena till ”Mammon” som auktionskammare… Det var ingen smickrande jämförelse, men i mycket en sann bild av ”väckelsekartan” i vårt land idag. Allt mer har kyrkan marginaliserats och väckelserörelsen falnat ut. Man skulle kunna bli förtvivlad och nedslagen för mindre, tappa hoppet och ge upp. Men det vore inte rätt! För även om bilden/jämförelsen i mångt och mycket är sann och måste få oss att öppna ögonen så finns det också hopp. Helgen som gått är ett sådant hopp för mig!

I helgen samlades vi, 222 stycken, till Vi Vill Växa-konferens i Linköping. En konferens som Svenska Missionskyrkan i samarbete med Östra Götalands distrikt och Linköpings Missionsförsamling inbjöd till. Vi fick lyssna till många goda föreläsare som utmanade och uppmuntrade. Vi möttes till samtal i basgrupper och delade starka vittnesbörd om vår väg till tro och trons bärkraft idag. Vi samlades till gudstjänster och andakter som med förkunnelse och lovsång öppnade för förnyelse och gudsmöte. Vi deltog i en middagsbön som ledde fram till ett heligt ögonblick där många på knä förnyade sin kallelse och överlåtelse att stå i försoningens tjänst. Och under hela helgen brann, på kanten till dopbassängen, 222 värmeljus, ett för varje deltagare, som en bön om, och ett tecken på, en gemensam längtan efter ett djupare liv. En helg som inte lämnade oss oberörda!

Det finns inga genvägar till en ny tid där vi åter får se hur ”väckelsen” berör människor. Det går inte att drömma sig tillbaka och tro att det kan bli som förr. Men det finns en klar och tydlig väg framåt genom andlig fördjupning, överlåtelse och hänförelse. En väg som kan släppa fram den andliga verklighet som återigen berör människor så att missionshusen blir en plats att räkna med eftersom den levande Guden blir synlig där.

En undersökning som helt kort presenterades under konferensen visar att de församlingar som växer i vårt land idag ofta har gått genom en tydlig kris där man kommit fram till ett beslut om att ta förnyade tag kring sitt arbete. En ny överlåtelse att stå i försoningens tjänst.
Kanske kan K-G Bergströms utmaning från Idrottsgalan 2008 utmana och ödmjuka dig och mig till en sådan förnyad överlåtelse!