I drygt en vecka har jag och tre andra kamrater nu svävat i ovisshet om vi i morgon skall få åka till Indien eller inte. För fyra av oss arton som skall åka kunde Indiska ambassaden i Stockholm av någon okänd anledning inte godkänna våra visumansökningar utan skickade dem vidare till myndigheterna i Indien för beslut. Nu har det gått en dryg vecka, i morgon (torsdag) går flyget, och vi har ännu inte fått tillbaka våra pass med visumviseringen ifylld. Om vi åker eller inte… ja, det är frågan.

Som bekväm svensk kan man inte annat än förundras över detta mönster av obegriplighet. Insikten kommer starkt att detta är något som stora delar av världens befolkning måste leva med varje dag: Att vara utlämnade till myndigheters godtycklighet.

För oss har många bett för en lösning. Goda medarbetare både i Sverige och Indien har träget arbetat på de sätt som varit möjligt för att det skall ordna sig. Själv har jag hela tiden känt mig lugn men också utlämnad till andras omsorg och myndigheters goda (o)vilja. ”En god övning i tillit”, sa en vän med ett leende till mig för några dagar sedan.

Tillit till vad då? Att det på något märkligt sätt ordnar sig så att vi i morgon får våra visum och pass och kan flyga iväg till Indien? Eller, att Gud tänkt att vi istället behöver vara kvar hemma för andra uppgifter, arbete eller vila? Ärligt talat vet jag inte. För visst skulle det vara fantastiskt att resa till Indien och uppleva ett sammanhang som är helt nytt för mig. Men tänkt om Gud istället har något ännu viktigare i beredskap här hemma i vardagen!?

Hur märkligt det än kan låta så tänker jag somna lugnt ikväll, förvissad om att Gud har även detta i sin hand och vet vad som är bäst. För väskan är packad. Jag är redo att fara om det blir så men också redo att vara kvar hemma och ta vara på det som bjuds mig där. Kanske är det precis så det skall vara för oss som kristna och kyrka. Leva i djupaste tillit till att Gud har allt i sin hand, vara redo för såväl uppbrott som att vara kvar och ta vara på det som är vårt liv just nu. Samtidigt som vi gör allt i vår makt för att nå det som vi tror är rätt just nu.

Bed med mig för kyrkan i Indien som under besvärliga förhållanden håller fanan högt och troget fortsätter att finnas till för de svaga och utsatta. Gud ge dem fortsatt tro, tillit och styrka att orka vara trogna din kallelse.