Har just återvänt hem efter tre dagar av olika möten och sammanträden på UCL, Lidingö. Inte minst sista delen som var konsulentdagar för den SMU-personal som finns både på riks och på våra olika distrikt var inspirerande.

Under torsdagen så delade vi berättelser från våra olika distrikt och hade möjlighet att särskilt lyfta fram något område som kändes extra aktuellt. När respektive distrikt hade avslutat sin berättelse samlades vi i bön och förbön för just det distriktets personal och arbete. (Naturligtvis gjorde vi samma sak med och för den personal och det arbete som sker på SMU-riks.) Kändes oerhört gott att få dela varandras situationer och inspireras av det som sker på andra platser. Kändes ännu bättre att sedan få lyfta varandra, och själv bli lyft, i förbön inför den herre vi vill tjäna – Jesus Kristus.

För några veckor sedan besökte jag en församling i vårt distrikt och under gudstjänsten så berättade en kvinna om hur mycket det betydde för henne att varje dag veta att en grannkvinna bad för deras familj. När de gick till arbetet eller barnen gick till skolan så hade grannkvinnan berättat at hon i stort sett varje dag bad för dem och deras dag. Vi förstod genom vittnesbördet vilken styrka det var för deras familj att vara burna på det sättet.

Förra veckan fick jag ett sms från en av mina kollegor som berättade att han och en annan kollega denna dag, under en retreat, kommit överens om att i tystnad be för mig. Det kändes varmt och gott att veta att någon tänkte på mig och det var och är en styrka att veta att Gud hör bön.

Vi är säkert många som ber för andra. Ibland berättar vi om det och andra gånger så sker det i tystnad. Som pastor så har jag haft förmånen att många gånger få höra hur människor ber för mig och ”under ytan” har jag också vetat att andra gör det fast de inte berättat om det.

Mina rader denna vecka skulle vilja uppmuntra dig att be för de människor som Gud lagt på ditt hjärta och även berätta det för dem. Kanske säga det när ni möts nästa gång, eller skriva och skicka ett litet kort, ett sms, ett mail med några enkla rader som säger att du ber för dem.

Om du själv tänker dig in i vad det skulle betyda att få några sådana ord eller rader från andra så inser du också vad det skulle betyda för dem som du berättade att du bad för. Tänk om vi skulle starta en rörelse av att dela bönens gåva med och för varandra! Det skulle bli många böner och förböner att berätta om!

Som just nu ber för dig som kommer att läsa detta